Några egyptiska poliser (som pratar jävligt bra engelska) är på jakt efter en skurk vid namn Stockwell men kommer försent då han redan övergett sitt rum I hotellet han stannade I. Stockwell och hans dotter (som spelas av regissörens riktiga dotter)är redan på ett plan som hamnar mitt i en stor storm. Planet tvingas landa då stormen blir för brutal, de hamnar mitt i djungeln vid några infödingar. I djungeln bor en stor gorilla som infödingarna kallar Nabonga. Vad Stockwell inte vet är att det redan är en expedition på resande fot för att hitta hans plan. Stockwell mördar piloten medans hans dotter Doreen hittar en mycket skadad Nabonga som blivit skjuten av safarigruppen som letar efter Stockwell. Flera år senare har en bar öppnat i djungeln för safari snubbar och ägaren och hans kvinnliga assistent pratar om en guldgruva som tillhört självaste kung Salomon.  Infödingarna berättar om en vit häxa som alla djuren lyder. En upptäckare vid namn Gorman räddar livet på en afrikan och som tack berättar afrikanen om vart Gorman kan hitta denna häxa och ”huset med vingar”.  Gorman är ute efter skatten Stockman stal då hans far fick skulden för försvinnandet och detta ledde sen till självmord. Gorman ska rentvå sin fars namn.

Kvällen därpå påbörjas expeditionen som endast består av Gorman och Tobo efter att ha slagits mot en mörk figur mot det stora planet. Juvelerna allting handlar om är dock i den vita häxans bevaring och hon beskyddas av den gigantiska Nabonga. Samtidigt har den skurkaktiga barägaren som visar sig vara den mörka figuren som slogs mot Gorman mitt i natten men hans party är större… och inte en jävel vill gå in i den vita häxans område. Gorman och Tobo vinner racet till planet men inte långt där ifrån vandrar den vita häxan och hennes gorilla livvakt och han skulle gärna vilja slita en människa i stycken.

Nabonga verkar först vara en mycket billig film om en gorilla, men den är faktiskt rätt spännande för att vara en sketen b-rulle om en man i ful gorilla dräkt.  Visst filmen är inte någonting att rekommendera men den är inte lika dålig som jag trodde den skulle vara. Filmen är inspelad på 1944 och alla afro-skådisar är nog inte det mest konkreta sättet att framställa afrikaner som voodoo besatta vildar eller betjänter, men Prince Mobuiqe som spelar Tobo behandlas som en riktig karaktär som tar heder på stort allvar och hjälper sin nya vita kompis. Men rasism finns fortfarande som att de vita kallar de svarta för vildar eller att Tobo inte kan simma. Ett par scener är för mörka för att se vad fan som pågår, i en scen är det till exempel en man som snor saker ur ett hotell rum vars ägare sover i sängen men då scenen är så mörk tar det fokus att se vart de är, vem som ligger i sängen och slagsmålet som följer är ett skämt då man inte ser vem som vinner eller ligger i underläge. Nabonga får 2/5 guldkameror.