Cold Eyes of Fear
Dario kopian tvingar Peter att ringa sin farbror som är domare som jobbar på ett mycket svårt fall och det visar sig att det finns ett vittne till ett viktigt fall. Dario säger att han är trött som satan på allt advokats snack men avbryts av att ringklockarn ringer. En polis under Farbrorns kommando ska hämta en bok men det hela tar en stor tvist när det visar sig at polisen jobbar tillsammans med kindapparen. Polisen berättar för Peter och Dario-kopian att han letar efter ett dokument medans Dario dampar loss om något kassaskåp och får smaka golv på kuppen. Peter lämnade dock ett krypterat medelande till sin farbror och det är nu en kamp mot klockan. Kommer Peter och Annas kväll sluta i katastrof? Kommer den onde snutens identitet att avslöjas? Och kommer Peters farbror att avsluta sin skinande karriär i en stor explosion?
Omslaget skryter om att det är samma regissör som gav världen inglorious Bastards och har musik av Ennio Morricone (Leone-westerns och alltför många klassiker för att nämna) . Detta gisslan drama är helt seriös i tonen men skurkens Australienska dialekt låter helt ……ja det låter komiskt utav bara helvete och hans skrikare röst låter som en parodi vilket gör filmens skurk rätt …lam och inte alls läskig. Majoriteten av filmen utspelar sig i Farbrorns hus och ja… det är ett fint hus och Jack å Anna är väl bra karaktärer. I jämförelse med andra kidnappningsdraman så som Funny Games är denna rätt lam, men tvisten att polisen är en skurk och det hela har att göra med korrupta snutar är en rätt kul vändning på denna genuina gisslan rulle. Ju längre in i filmen man kommer desto mer intressantare blir det och handlingen liknar mer en Die Hard film än en vanlig Giallo. Den onda snuten spelar jävligt bra men resten av skådisarna är rätt B. Cold Eyes of Fear får 2.5 av 5 guldkameror.