Femtio-tals staden med de vackra tjejerna, den perfekta basketbolls-ligan och de supergoda kakorna. Allt i Pleasantville är perfekt. Synd bara att det endast är en tv-serie som David är fascinerad över. I verkligheten är hans mamma skild och han tvingas bråka med sin störiga syster, Jennifer.

En tv-reperatör ska fixa tv'n inför Pleasantvilles maraton. Men han erbjuder en speciell tv-kontroll som gör att David och Jennifer av en händelse åker in i tv-showen, där allt är svartvit och perfekt. Nu måste dom agera ut som om de medverkar i programet, för att lyckas hitta en väg ut.

 

Ju allt längre filmen pågår, desto mer trubbel sker. Färg börjar blandas i det svartvita kontrasterna och detta fenomen ställer till med trubbel i paradiset. Folket börjar ifrågasätta deras eviga livscykel. Basketbolls-ligan blir värdelös och borgmästaren (J.T Walsh) vill stoppa händelserna. Stadens hamburgar-kung börjar istället måla vilket leder till stor kalabalik på gator och torg. Men vissa gillar förändringarna och följer David och Jennifers nya värld.

Det snackas om sex-undervisningar vilket får både vuxna och barn att ligga hejvilt med varandra. Att Jennifer lär ut både sex och självnjutningar till tv-seriens mamma är skitkul och surrealistiskt. Hela filmen har lite udda surrealistisk ton som fungerar fint. Att filmen består av a-list-skådisar fungerar skitbra! Jag gillar Tobey Maguire, fast jag tycker hans Spiderman var rätt löjlig.

Faktum är att Joel rekomenderade denna fina film till mig och jag tackar och bugar. Det finns inget jag stör mig på alls i hela filmen faktiskt. En trevlig upplevelse.