0

Nightcrawler

Lou Bloom är en sliskig ung kille som själ koppar och försöker sälja för en bra inkomst. Det går inte så bra för Lou. Men när han råkar köra förbi en olyckshändelse får han se något ganska annorlunda. En bil med kameramänn kommer till platsen och filmer väldigt närgående på de som var inblandade. Sedan använder dom materialet för att sälja vidare till nyhetsbolag. Lou finner direkt ett kall och skaffar en lågbudget-kamera. Men det tar inte lång tid innan hans totala imunitet mot känslor sätter pengar i rullning. Lous humanitet försvinner och hans pengabegär ökar.
 
Nightcrawler använder sig av total mediakritik. Den visar hur kroppar, skadade och döende används i media för att skapa fler tittarsiffror. Även om bilderna inte är så brutala så blir ångesten brutal. Vill man lyckas i livet måste man vara känslokall och lite av en djävul. Det är i alla fall Nightcrawlers cyniska presentation.
 
Jake Gyllenhall som den psykopatiska, intelligenta huvudrollen är fenomenal. Hela konceptet med filmen påminner nästan om Taxi Driver, där 70-talet och brutalitet var en gemensam faktor. Och i dagens obehagliga värld kommer 70-talets brutalitet att bli mer aktuell än någonsin.
 
Den scen som var mest uppmärksam för mig är när Lou flytter ett lik på en olycksplats för att få en värre bild av det hela. För att i sin tur få mer pengar. Jag hatar denna filmen. MEN det är syftet att hata den. Att må illa. Att bli cynisk till media och humanitismens förändringar.
 
4 av 5 guldkameror. Kunde vart månadens bästa men det blev en annan film.
 
Robin