Helst av allt hade jag velat se en långfilm. En 30 minuters kortfilm packad till oändlighet med

maxad humor och action kan bli för mycket. Ambitionen att göra en humoristisk långfilm finns där

och det var även David Sandbergs ambition. Nu blev det bara en kortfilm.

Kung Fury är en grymt häftig polis som lever i ett 80-tal där allt kan hända. När Hitler, även känd

som Kung Fúhrer försvinner in i denna 80-tals värld så gör han livet surt för samtliga på

polisstationen. Kung Fury får hjälp av en snubbe som bara dyker upp helt random på polisstationen.

Denna nördiga filur heter Hackerman och hackar Kung Fury tillbaka till andra världskriget.

Olyckligtvis hackas han in för långt in i tiden!

 

Med en grymt välgjord VHS-stil som flimrar till då och då så är filmen som ett bortglömt och sönderspelat

VHS-band. Glimten i ögat finns alltid närvarande och en del väldigt humoristiska scener laddar filmen

med självdistans utan att förstöra upplevelsen. Däremot så är alla scener från den uppmärksammade

trailern med i filmen, så tyvärr är nästan hela filmen avslöjad. Däremot finns det en del häftiga element

som inkluderas som en form av överraskning. Två välkända svenska komiker sitter och diskuterar deras

mustascher. Tor visar sig vara ytlig och älska sina välvårdade muskler. Och självklart är Hitler en liten,

svag djävul.

Som jag redan sagt så är Kung Fury oerhört välgjord och hade fungerat i långfilms-format, så länge man

skulle lägga mer tid på uppbyggnad. Men den långa tagningen när Kung Fury mejjar ner Nazister i en

närstrid är väloljad och välgjord som tusan! Med musiken från Mitch Murder samt en cameo från The Hoff

så landar filmen på 4 av 5 guldkameror.