En av de mest omtalade filmerna förra året gav mig en klassisk skeptisk syn. Visst känns Interstellar

som en historielektion, men hur kul kan den vara egentligen? Vissa filmer ska ju inte vara roliga eller

ens särskilt underhållande. Men som en skeptisker till nästan allt Nolan rör (kan han ens göra en enkel

jävla film nån gång utan att krångla till det?) så fanns en närvarande oro över filmens kvaliteter.

Matthew Mc...Mc....McCounoguh. Jag kan inte ens stava hans namn rätt. True Detective-killen.

Han spelar i alla fall Cooper, en bonde som har erfarenheter som f.d astronaut. Numera försöker han rädda

den lilla skörden som finns kvar. En ny form av bagge äter sönder nästan allt och en torka som heter duga

har förvärrat människans tillstånd. Ett damm sprider sig som en dödlig pollen och sätter sig i lungor.

Planeten är på väg att dö ut. När Cooper av en händelse springer på ett hemligt rymd-projekt så får han

själv chansen att åka till stjärnorna och undersöka om människans öde ligger på en annan planet.

Motvilligt tar han erbjudandet och ger sig ut på en farlig resa.

 

Filmens 3 timmar kan ses som en lite för lång resa. Sanningen är att många säkert stängt av filmen då den

är för långsam. Dessa idioter säger jag följande till...stäng av mobiljäveln, sätt kontrollen till TV'n så långt

bort som möjligt, sitt ner, håll käften och glo på den jävla, satans filmen! Inte för att den är så bra, utan för

att det måste finnas en lag mot att stänga av en film.

I alla fall. Nolans film balanserar mycket på sanning inom teorier. Så som relativitets-teorin, att man inte kan

åldras i rymden. Om detta är sanning vet jag inte, men Interstellar använder denna teori som en välgjord

bakgrund till filmens stora dilemma. Måste MacCouneg....Cooper offra sin eventuella vänskap med sin familj

för att rädda mänskligheten? Värre än döden vore nog att aldrig åldras samtidigt som alla andra åldras.

Det finns en scen i filmen som känns bara fel. Cooper och en annan gubbe (säger ej vem) hamnar i en strid

på en isplanet. Detta känns bara flummigt och passar lika dåligt som när Markus försökte öppna en paket

jordnötter med en skruvkork. Men musiken är häftig. Vandringen på is-planeten har en stämning som

påminner svagt om The Thing. Kyrkmusiken som dyker upp då och då påminner oss om undergången.

Sånt är trevligt!

 

Överlag landar interstellar på 3 av 5 guldkameror.