En av Wim Wenders mest prisade filmer är den tyska Wings of Desire (Himmel över Berlin).

En film som jag gärna vill se, då Wenders är min typ av regissör. City of Angels är ett bevis på att

man ska undvika att Amerikanisera filmer från andra länder. Vad jag har läst så är Wings of Desire

en vacker hyllning till människor och känslor. City of Angels fungerar inte lika bra.

Men filmen börjar väldigt bra! Ett barn är svårt sjuk och måste åka till sjukhuset. Hon ser en ängel som

i verkligheten borde skrämma livet ur henne, men eftersom Nicolas Cage ska spela en ängel så blir

hon bara glad över att se honom. Han för henne över till andra sidan. Inte andra sidan av rummet då, utan...

asså...barnet dör. Get it? Meg Ryan spelar sköterska på samma sjukhus och Nicholas Cage finner intresse

för henne. Eftersom Cage (eller ängeln Seth) aldrig varit människa så börjar han undra om hans lustar över

henne kan kureras. Kan Seth bli människa?

 

Som jag redan sagt så är filmen väldigt bra i ca 40 minuter. Sedan faller det steg för steg som en trappa ner

till ett äckligt, sunkigt tillhåll. Samma som hände med Cocktail. Manuset hänger upp sig och repeteras om

och om igen utan att komma någon vart. Sedan blir Cage sitt vanliga, udda jag. Det vill säga: Cage goes

ap-shit for bananaz. Han rusar runt på gator och torg och vrålar och stojjar till det.

Meg Ryan är ganska mysig i filmen och jag gillar Cage till en början. Men sen känns det som att filmens

regissör har vrålat ut "fuck it" och kört gasen i botten ner från en brant backe för att bevittna krocken.

City of Angels badar i många musikaliska namn. Blanda annat U2 och Peter Gabriel.

Även Goo Goo Dolls förgiftade filmen med den ytterst hemska Iris. Kanske bara jag som har svårt för den.

Trots sina fina vyer och att Dennis Franz från Die Hard 2 är med i filmen så landar denna soppa på