Ibland kommer man till en korsning och måste välja riktning i sitt liv. Vid dessa ögonblick får man

tänka tillbaka på sitt rika liv. Jag har själv inte klättrat Mount Everest. Trots detta har jag skakat tass

med Michael Ironside i Göteborgs sci-fi mässa när jag fick hans autograf. Jag har medverkat i två

långfilmer: Blodsvågen och Själanöd, som fick internationell berömmelse (vilket innebär att några

utländska ha sett filmen). För att inte glömma när jag låg sked med Markus efter att han trodde att

monstret under sängen åt upp hans ost-bågar. (Visst fan, det var ju en hemlighet).

Walter Mitty har inte gjort mycket under sin tillvaro. Åldern börjar ge lite spår i hans hår och han drömmer

sig oftare bort mot en bättre tillvaro. Trots detta njuter han av sitt liv som fotografi-framkallare i källaren

på Life Magazine. Walter lever lite som ett spöke. Hans sociala kontakt består av mamman, hans syster,

hans medarbetare på sektionen och brevkontakten med expert-fotografen Sean O'Connell som uppskattar

Walters jobb. När företaget ska göra den sista tidningen så får Walter i uppgift att hitta omslagsbilden,

Seans mästerfoto, bild 25. Men fotot saknas! Och Sean verkar omöjlig att få tag på. Driven av kärlek till

sin nya kollega, Cheryl och hat mot sin nya, hemska chef, så följer Walter spåren efter var Sean finns

och reser till Grönland för sitt livs resa.

Det enda som störde mig till större del i början av filmen är att Walter drömmer sig bort och totalt försvinner

ur verkligheten! Ett tag trodde jag han hade en hjärntumör som får honom att frysa fast och glömma bort

att han ens finns. Men detta är inte fallet! Walter är bara en konstig dags-drömmare. Jag, som själv kan

drömma mig bort ibland, tycker detta är lite väl överdrivet. Med detta sagt så är Walter en intressant karaktär.

Att se hur han mobbas av sin nya chef och totalt lider av sin egna tillvaro är hemskt att beskåda. Ben Stiller

gör ett jävligt bra jobb, då han fångar Walters humanitet på ett delikat sätt. Att se Walter förändras som människa är en väldigt fin process. Som en fjärilslarv i sin utveckling till fjäril.

Jag älskar den här filmen! Lagom komisk, utan att spåra ur, med stort fokus på sitt budskap, utan att bli för

smörigt. Fint foto och vacker miljö som ibland påminner om Wim Wenders snygga filmer. Detsuttom används

låten A Space Oddity av David Bowie som en viktig faktor i filmen.

 

4 av 5 guldkameror. I fucking love this movie!