Wes Cravens tidiga 70-tals skräckis med titeln Summer of Fear, även känd som Stranger in Our House

ger inte särskilt mycket. Vad den däremot tar ifrån oss är tid. Med detta sagt så är filmen inte helt värdelös,

utan kan bjuda på en del moment. När jag ramlade över denna TV-film från 78 hade jag inte mycket

förväntningar, fast mitt ökande intresse över något som sticker ut i filmsamlingen gjorde att 50 spänn

var ett bra pris att betala.

Linda Blair spelar tonåringen Rachel som lever i ett mysigt litet samhälle en varm sommar. Hon älskar att rida,

har en bra relation till sin pojkvän och hennes familj.

Men helt plötsligt dyker Julie upp. Rachels kusin som familjen inte sett på tio år. Stackars Julie överlever en hemsk bilolycka som dödar hennes föräldrar. Allt verkar fint i huset tills märkliga fenomen sker med Rachel. Efter en hudinfektion tvingas hon ställa in sin bal, men den skräddarsydda klänningen som Rachel gjort råkar passa Julie, som använder klänningen på balen och går på dejt med Rachels pojkvän. Hela familjen faller för Julie. Men Rachel misstänker att något är fel. Håller Julie verkligen på att ta över Rachels liv?

Linda Blair gör ett bra jobb, i alla fall till en början. Sedan börjar hon öppet klaga på Julie, vilket resulterar till

att hon bara låter snobbig och jobbig. Hon försöker konstant övertala familjen om att något är fel. Så ofta att

hon aldrig lär sig hålla munnen stängd. Synd, på en rollfigur som annars kunde bli en stark huvudroll. Det lustiga

är även att Rachels bror, Peter, börjar flörta med Julie. Äckligt, då båda uppenbart är kusiner! Dessutom ska

Julie vara typ 16, men ser ut som en 30 åring.

 

Filmens bästa scener är när Rachels häst, Sundance (vilket är det närmsta festivalen filmen kunde komma), börjar balla ur. Hästapollen rusar mot Julie, sparkar mot rutor och löper amok på en ryttartävling.

Filmen borde nästan heta HellHorse eller nått istället. Denna scenen är bytespunkten som resulterar till

en ganska bra konflikt inom familjen. Är det fel på hästen, eller är det fel på Julie?

Filmen lider av ett sliskigt slut på klassiks TV-films nivå. Men det är lite komiskt att se Lindas överdrivna

frilla. Dessutom får vi se Fran Dreschers Tv-debut. Som tur är, utan det jobbiga Nanny-skrattet.