Ett flygplan kapas av en handfull farliga och målmedvetna terrorister. Deras särdelning av planets

eventuella judar väcker stark oro. Kommer judarna att mördas? Snart kallas insatsstyrkan Delta Force in.

Chuck Norris är egentligen pensionerad, men efter att han hör om uppdraget så kommer han med i leken

och träffar på sin general, spelad av Lee Marvin. Vad som följer är en iskall jakt på bovarna och ett sätt

att rädda gisslan.

Filmen börjar med en öppningsscen som känns onödig då den är för kort och inte så intressant. Chuck Norris

räddar en medarbetare ur en brinnande helikopter, blir sur och säger att han slutar ur styrkan. Sedan kommer

plankapningen och ett gisslandrama tar över hela storyn. Faktum är att det fokuseras en massa på denna kyliga

stämning, vilket fungerar i min värld. Den känns inte för lik Die Hard 2 eller Die Hard 2 har inte rånat mycket

ur Delta Force, ska jag nog mena. Dessutom undrar man konstant vad som kommer hända med gisslan.

Det är inte förens längre in då striden är äkta! Med bazookas, granater, biljakter och motorcyklar så blir det

ett fullskalligt krig, med Chuck och Lee i fronten. Typ som i Avengers, där slutstriden känns hyffsat

konsekvent och väldigt intensiv. Det seriösa gisslandramat ger även intressanta dialoger om hur Judarna

blev behandlade i deras tidigare, mörka historia. Detta påpekas i en ganska sorglig scen då en av gisslan

berättar att han var inlåst i ett kampläger. I vanlig 80-tals anda är musiken väldigt heroisk på ett episkt sätt

och bygger upp känslan av hur finalen kommer bli.

Filmen kunde verkligen kortas ner, då två timmar är för lång tid. Särskilt då en biljakt inte ger oss någonting

som kan föra storyn framåt. Man kan ju inte förvänta sig för mycket av denna typen av film, men den jakten

var väldigt krystad.

 

Filmen landar däremot på 3 av 5 guldkameror.