Flörtar man med 20-50 talsfilmer så är det alltid en bra idé. Indiana Jones lyckades

och Captain America: The First Avenger är ett annat bra exemplar. Kan även trycka in Dick Tracy

samt The Rocketeer, trots att jag inte sett den sistnämda, i samma kategori. Men alla kan tyvärr

inte lyckas.

Sky Captain börjar helt okej, med en charmig stil och en redigering som visar de tidigaste former av

montage. En känd forskare ska träffa Polly Perkins, en orädd, men jävligt tråkig journalist. Men

hans "stora avslöjande" om de forskare som försvunnit världen över blir kortvarig, Anledningen är att

New York attackeras av gigantiska robotar. Den ökända piloten och Pollys ex, Sky Captain kommer till

undsättning och en rad olika strider sker så snabbt att man inte hinner reagera. Polly och Sky Captain

försöker hitta orsaken bakom attacken och deras undersökningar för dom till Shangri-La....i ca 5 minuter,

för att senare besöka Jackie, en av Sky Captains vänner....i ca 5 minuter.

2004 var nog inget vidare år när det gällde filmer. Eller, tja...jag vet inte. Men det känns som att det var

ett svagare år i alla fall. Sky Captain hade en relativt bra chans att lyckas. Film-Noir, spänning, futurism

samt nostalgi har i princip aldrig gått fel. Men i detta fallet gick det inte alls bra. När jag såg filmen så

slöt jag ögonen efter ett tag, bara för en sekund. När jag skriver recensionen så sluter jag ögonen bara

för en sekund. Så vad gick fel?

Jo, manuset förlitar sig på att dataeffekterna ska kunna göra filmen till en höjdare. Och effekterna påminner

om tv-spel med live-action moment som Phantasmagoria, framförda vid dålig green screen. Kameran känns

nersmetad med messmör för att få den gulnande känslan, men det hela blir bara äckligt. Ser ut som att nån

nysit över hela linsen. Manuset är så svagt att man inte ens vill berätta hur en av karaktärerna, Dex, flyr

fångenskap.

 

Kort sagt så faller skämten, referenserna, effekterna och händelserna platt. Frankie, som spelas av

Angelina Jolie var med så lite att det hela kändes meningslöst. 1 av 5 guldkameror.