I gamla Indiana Jones filmer så har jag lärt mig att kvicksand får dig att sjunka snabbare om du

stretar emot. Många filmskapare har antagligen inte sett Indiana Jones då de oftast faller i samma

kvicksand. Ibland skriver man ett första utdrag på ett manus och tycker filmen låter intressant, men

så glömmer man det viktigaste. Filmen måste hålla ihop. Repo Men håller INTE ihop. Men ändå så

stretar den mot sin oundvikliga död.

Jude Law spelar agenten Remy. Han är lyckligt gift, med barn och jobbar på Unionen. Jobbet består

av att återta de produkter som kunden inte kan betala. I detta fallet gäller det organ. Ibland ett öga, ibland

en lunga och någon gång ett hjärta. Remy och hans polare Jake har ett grabbigt förhållande. Men när Remy

skadar sig och tvingas få ett eget plast-organ så börjar han tveka om Unionen är hans rätta arbetsplats.

Men när Remy blir sen på betalning så tvingas han fly, jagad av Jake.

Repo Men kan fungera bra som en mindre tv-serie, där man kan bygga upp framtiden. För Repo Men är

ett flummigt universum som är svårt att komma in i. Hur kommer det sig att alla är så fattiga? Varför är

nästan hela befolkningen beroende av nya organ? Alla dessa frågor rasar under filmens gång som ett

dåligt byggt tält som Markus försökt att konstruera med sina bara händer. Vad kan vi lära oss av detta?

Jo, Markus har tummen mitt i näven. Och Repo Men känns som ett första utdrag ur ett manus som inte

ger utan bara tar tid.

 

Ibland blir det en och annan action-scen, men filmen i sig är för tröttsam för att det ska bli intressant.

Remy flyr lagens arm och hans fru försvinner ut i ingenstans. Dessutom har jag svårt att gilla Remy, då

han blir attraherad av en helt okänd kvinna som att han helt glömt sin familj och sina barn.

Repo Men ger dig en massa luckor i historien som inte håller ihop och en massa snygga miljöer som ska

ta dina tankar ifrån det svaga manuset och oengagerade rollerna. 1 av 5 guldkameror.