I detta kyliga sommarväder känner vi alla nästan ett beroende av att bära på oss tjocka plagg.

Om ni inte fattar det så ville jag göra ett skämt om filmens titel. Förlåt mig. Jag är trött.

David Rice är en vanlig tonåring, som blir brutalt mobbad av ett fetto som tycker han är bög bara för

att han gillar en brud. Efter ett spratt som går fel råkar David nästan drunkna, men sekunden efteråt

vaknar han upp i biblioteket. Han har just lärt sig att han kan teleportera sig. Och det verkar vara helt

okej, då han inte riktigt reagerar mer än att det är lite halv-coolt. Har man en full pappa som spelas av

Michael Rooker så vill man inte bo hemma. Så David använder sin förmåga för att råna en bank. 

David antas vara död efter vattenolyckan, så David växer upp med sina förmågor och blir

Hayden Christensen. Osis då, att Samuel L. Jackson målat sitt hår vitt med sprejburk och börjar jaga

folk som kan teleportera sig.

Storyn i Jumper är så simpel att jag hade hoppats på en enkel äventyrlig action-rulle. Tyvärr lyckas filmen

inte bjuda på mycket. Några visuella effekter ser häftiga ut och den bjuder på bra miljöer. Men filmningen

gör det hela till en skakig, jobbig upplevelse. Manuset är så tunt att du kan andas på det tills det går sönder.

Dialogen tillhör en icke-existensiell värld, där I.Q befrielse verkar vara mer normalt än teleporteringar.

När David återvänder till sin hemstad för att träffa far och sitt ex, så blir exet inte så jätteöveraskad.

"Hej, David. Hur är läget?". Hon borde vråla: "Senaste gången jag hörde nått från dig SÅ HÖLL DU FUCKING

PÅ ATT DÖ!!!"

Oftast hoppar Jumper runt mellan olika världs-delar inkonsekvent. Ibland undrar jag om han skulle hoppa till

ett bageri i Italien bara för en kopp kaffe och bröd. Men inte ens det vore anledning till varför David skuttar

runt mellan miljöer. Visst är Sam L. Jackson småcool som skurk. Men inget kan rädda denna hjärndöda

sörja. Synd, då, för Hayden tycker jag förtjänare bättre karaktärer än de han hittils spelat.