Hur i helvete har jag inte sett Dirty Harry innan? När jag fick tag i boxen med alla fem filmerna

visste jag aldrig vilket äventyr som väntade framför mig. Jag kan knappast behärska mig för

att kunna presentera 70-talets största hjälte och den karaktär som senare skulle föda stora

hjältar efter sig. Clintan är i princip förfadern till alla 80-tals actionhjältar.

Filmen börjar med ett jazzigt soundtrack. En krypskytt dödar en stackars kvinna på ett pool tak. Harry

Callahan kallas till platsen och snart får polisen veta att mördaren planerar fler dåd. Mördaren, som kallar

sig Scorpio vill att polisen ska veta att det är Scorpio som styr och ställer i staden. Han kan slå till när och

var han vill om han inte får en säck med pengar. Harry Callahan, som även kallas Dirty Harry, vägrar ge

sig för Scorpios varningar och beslutar sig att haffa svinet. Men under resans gång tvingas Harry in i

små andra situationer som skall lösas, tillsammans med sin nya kollega. Och Scorpios galenskap blir

värre och mer psykotisk under filmens gång.

Harry har en äkta råhet över sig som person. Han är inte cool för att vara cool, utan han är cool för hans

ambition och styrka. Att han kallas Dirty Harry har två skäl. Harry utför jobb som ingen annan vill ta och

han spionerar på brudar. I en lustig scen då han ska leta efter Scorpio på ett hustak mitt i natten, passar

han på att kolla in i brudarnas rum. 70-talet hade inga hämningar när det gällde att visa råheten från gatan.

Med ökande kriminalitet och gängkrig så passar filmen perfekt in i sin tid. Detta gör vissa scener mer

trovärdiga. Som när Harry tvingas springa mellan telefonkiosker som en del av Scorpios ruttna lekar.

Hur är denna fiende då? Låt oss säga så här: det är inte bara Harry som är en intressant rollfigur. Scorpio

verkar aldrig få mycket uppmärksamhet, men Andrew Robinson gör Scorpio till den bästa filmskurken

i Dirty Harry-serien. Särskilt då han kapar en buss med barn. Hans skådespel har nog gett barnen

mardrömmar in i tonåren.

 

Filmen får 5 av 5 guldkameror och är en av mina favoritfilmer i hyllan. Men hur håller sig uppföljaren?

Det får vi bevittna nästa gång.