Ja ja jag vet att jag brukar utsätta våra läsare för billiga italienska action rullar så idag bjuder Filmfett på en av de bättre valen ur Macaroni Combat genren så luta er tillbaka och läs Filmfetts review av original Inglorious Bastards filmen så badass att Quentin Tarantino lånade titeln och konceptet till sin underhållande 2009 krigs epic.

Ett gäng på 5 krigsfångar ska tas till den plats där de ska avrättas pga sina olika krigsbrott, en av dem vägrade mörda mödrar och barn, en annan avgick från sitt uppdrag. De ska föras till ett fängelse men på vägen attackeras deras konvoj av tyska stridsflygplan och fångarna passar på att fly. Under ledning av Löntjant Robert Yeager spelad av den svenske Bo Svensson och i sällskap av en private vid namn Fred Canifeld spelad av Black Cobra han själv, Fred Williamson jagar de bort sina tidigare allierade och snor en jeep för att köra mot friheten, frihet som de kommer hitta i Schweiz. På vägen möter de fiender från både Nazi sidan och de allierade sidan och gömmer sig i en övergiven fabrik där de hittar nödvändiga varor de snor med sig. Efter att ha matchat sig lite och små bråkat lite hittar Fred en tysk som gömmer sig i halmen. Robert Yeager vill hålla tysken vid liv då han kanske kan få dem över gränsen i säkerhet men hans gäng är skeptiska.

Tysken visar sig kunna engelska och tillsammans kokar de upp en plan att gänget ska föreställas Tyskens gisslan men även denna plan går i stupet då hela bunten tillfångatas på riktigt och ska avrättas. Lyckligtvis har tyska soldater värre sikte än stormtruppers och gänget flyr undan utan skada än en gång. Resan till Schweiz är lång och full av faror från både Tyskland och Amerika men det lurar förrädare och rebeller överallt, men det finns alltid lite tid för en kärlekshistoria med såklart.

En sak filmen gör riktigt bra är deras karaktärer, alla i gruppen är älskvärda, ingen är irriterande och det känns verkligen som att skådespelarna var vänner ett längre tag och sedan gjort en film, visst de bråkar ibland men vilka vänner gör inte det? Som till exempel, fuck you Robin. De är verkligen välskrivna fast vissa av dem är lite slaskiga. Inglorious Bastards är filmen som gjorde Macaroni Combat filmgenren populär i utlandet, men i Italien fann den genren aldrig någon större populäritet då de filmer som gjordes var oftast menade att säljas i utlandet där de i Inglorious Bastards fall fann kult status.  Krigsscenerna är välgjorda och filmade bra, skådespelet är bra och rekvisitan samt filmsetten är mycket välgjorda. Det finns inte mycket att klaga på, det är en av mina favorit krigsfilmer, en genre som jag inte är så förtjust i (trots att ett par ligger på min top 10 filmer lista såsom Full Metal Jacket och Dr. Strangelove och Apocalypse Now ligger nära top 30, mest för Kurtz dock). Inglorious Bastards är en mycket välgjord film och jag har svårt att välja vilken av denna eller Tarantinos film är bäst. Båda gjorde en del saker bra, och andra saker dåliga. Tarantinos hade en jävligt bra skurk men huvudkaraktärerna är mycket underhållande. Jag gillade verkligen anti-Nazi vibbarna i Tarantino, det hela var som en riktig propaganda film från 40-talet men denna har nakna tjeor med k-pistar så som sagt är det mycket mycket svårt att avgöra vilken som är bäst. Denna Inglorious Bastards får dock 4/5 guldkameror.