Tänk dig om det färgstarka kontraster som glödde i Susperia hade fastnat på en serietidningsfilm.

Resultatet hade blivit den enastående snygga Dick Tracy. Blandat med teknad dekor och äkta

film så blir resultatet unikt.

Warren Beatty (även regi) spelar supersnuten Dick Tracy som stoppar kriminella utan att tänka sig för. Beväpnad med en hjärna och hjältemod försöker han stoppa Big Boy spelad av Al Pacino.

Big Boy har just köpt en bar där Madonna sjunger musiken och står på scen. Hon blir även attraherad

av Dick Tracy som redan är i ett förhållande. Men Dick Tracys liv kompliceras ytterligare då gatubarnet

Kid, som har stor aptit på mat, konstant vill vara vid Dicks sida och blir hans kompanjon.

När ytterligare en karaktär, No Face dyker upp ur stadens skuggor så börjar kriget mot maffian bli ännu värre!

Storyn låter lite flummig, med en massa karaktärer. Men alla roller ser så annorlunda ut så det är

inte svårt att skillja på dom. Dick bär sin banangula trench-coat och No Face har inget ansikte

och mörkare kläder. Big Boy ser ut som Ringaren Från Nottredam och Madonna ser ut som en

klassisk femme-fatale. Alla andra småskurkar som dyker upp har en väldig variation i deras

ansiktsdrag och ser ut som en lyckad cabbage patch kid-samling. (en samling monsteriösa barn

som såldes som dockor och samlingskort under 80-90 talet)

Dick Tracy har ett snabbt tempo vilket behövs för att alla roller ska spela ut sina parter. Blandat med

musiken och filmstilen blir detta en klassisk film-noir hyllning med allt från skugg-spel, kamera vinklar

och självklart gangstrar med namn som Mumbler (som mumlar otydligt och spelas av Dustin Hoffman)

och Big Lips (som surplar i sig mat). Att Mandy Patinkin från Dead Like Me och Princess Bride är

piano-spelare i baren var en överaskning.

 

Dick Tracy fungerar fint. Den är snygg, rapt berättad och vet vad den vill ge. Madonna gör ett fint

jobb men Al Pacino levererar fenomenalt. Väl värd 3 av 5 guldkameror.