En av skaparna bakom Delikatessen har länge varit borta från filmens värld, men gjorde en come-back

med Dante 01. Lite utanför hans juridistriktion med den ytterst fina, smarta och roliga Dilakatessen.

Den måste jag se om för en recension här på bloggen. Men nu kör vi sci-fi/dramat Dante 01!

Planeten Dante är en brinnande, hemsk planet. Obebodd och ser ut som helvetet. Precis ovanför svävar

fängelset, Dante 01. Här finns en liten grupp extremt farliga fångar som lever farligare liv. Enbart en fånge,

ledaren Cesar, som även vad huvudroll i Delikatessen, håller folket under kontroll. En ny fångväktare

anländer med en ny, förvirrad, namnlös fånge. Den nya väktaren raderar mannens minne och påstår

att hans blotta närvaro är ett experiment. Den nya fången, Saint-Georges som han kallas, har övernaturliga

krafter att hela och kan själv inte dö. Folket ombord börjar undra om han är demon eller gud.

 

Dante 01 är jävligt snyggt filmad och har en klaostrofobisk stil. Men filmen är relativt händelselös och svår

att ta sig igenom en andra gång. Trots detta har den den där känslan av konstant ovetskap vilket resulterar

i spänning. En olycka frammåt mitten av filmen påverkar gruppen till att samarbeta, vilket är en svår uppgift.

Men denna scen är intryckt de sista 20 minutrarna.

Alla fångar är rakade vilket gör det svårt att skilja på karaktärerna, då alla är vita. Detta kan vara menat

som en symbolism för att alla, inklusive vakterna, är fast i Dante 01, och därför likvärda. Men

en av de mer brutala fångarna kallar man för Buddha. När han räddas av den övernaturliga Saint-Georges

så förändrar Buddha sin karaktär och blir lydig som en hund. Det var ganska oväntat, faktiskt.

Att ge en film en religös touch är svårt som fan. Särskilt om man, som mig, kan tycka att det är sliskigt.

Men Dante 01 lyckas ge filmen religiösa undertoner. Därför landar betyget på en stabil 3 av 5 guldkameror.