Albert Pyun är en filmmästare som gjort sådana klassiker såsom Captain America från 1990 och

Kickboxer 4. Fast han har även regisserat Cyborg med Jean-Claude Van Damme och det är en film

jag vill se. Och även om Captain America inte är mycket att ha så är den underhållande. Men den

kvaliteten hör inte till kvällens filmval.

Aqua Center i Atlanta kommer användas som en träningslokal för OS-spelen och presidenten är påväg

till Aqua Center för att besöka de tränande damerna. Olyckligtvis hinner presidenten inte dit i tid, för

en terrorist-styrka anländer och håller alla som gisslan. Deras krav kan jag inte ens minnas, men jag tror

det hade något med en person som skulle släppas ur fängelse eller något sånt. Otur då, för att den forne

olympmästaren Jack Bryant råkar vara där. Med ett träben och en bra fysisk form sätter han käppar i

hjulen för skurkarna.

Filmen är en självklar Die Hard-klon. Oftast behöver en klon av en bättre film inte vara dåligt. Kolla bara

på 2019: After The fall of new York, kontra Escape From New York. Båda är skitbra på sitt sätt. Men

Blast har inga explosioner. Inga intensiva fighter. Inga halvroliga one-liners och inget alls att erbjuda.

Jo, Rutger Hauer som terrorexperten Leo som snackar med vår hjälte via Walkie-Talkie. Men han räddar

inte denna sörjan från sitt öde.

Så fort filmen ska avbryta något som ska vara dramatiskt med en ny, dramatisk scen så kommer ett

störande flash-ljud, som om ett spöke gått förbi kameran. Hade vi kört ett dryckesspel med detta hade

vi alla varit döda för länge sedan. Men det hade varit en roligare, mer upp-piggande upplevelse än den

här skitkaka till film. Vid väldigt få tillfällen har jag aldrig brytt mig så lite om hur en film skulle sluta.

Varför kan inte Asylum komma och göra sånna här filmer istället? Deras skit är ju ändå bra skit.