0

State of Things

Wim Wenders första Amerikanska storproduktion hette Hammett. Men efter mycket kritik
filmades 80% av filmen om, och Wim påstår att han själv inte stod för detta omfilmade material.
Det är inte första gången Hollywood förändrar i filmens värld. Dune av David Lynch blev inte
alls som David hade tänkt sig. State of Things (Sakernas Tillstånd) blev Wenders hämnd.

"Life is in colour, but black and white is more realistic."
 
Ett filmteam jobbar för fullt i Portugal med deras sci-fi-film. Filmens regissör förbereder
nästa sekvens när han får veta att film-rullarna just tagit slut. Producenten, Gordon, är i USA för
att hämta mer filmrullar och tigga mer pengar för produktionen. Så filmen hamnar på is över natten.
Men regissören, Freidrich, oroar sig om Gordon någonsin kommer tillbaka. Strandsatta i Portugal,
och oroliga över om deras jobb och livsverk kommer skadas, tvingas man vänta.
 
Om ni tycker filmen låter tråkigt så är det för att filmen är tråkig! Detta är en äkta diskbänksrealism
och själv kan jag känna lite kli i fingrarna på att ingenting händer. Men samtidigt kan en sådan typ
av film sympatisera med folk, vars liv, hålls fast som en bil i ett geggigt dike. Filmen består mest av
att kamerakillen och en utländsk hänger upp kläder i blåsten och kameramannen snackar om hur
oerhört ful han var som ung. Eller att alla blir fulla på hotellet. Så överlag är detta en inåtvänd
produktion där känslorna speglas i karaktärernas beteenden för att undvika visa sina känslor.
Väldigt medveten om att det är en Meta-film. (Dvs. film om filmskapande)
Filmens bästa stunder är introt som visar produktionen man jobbar med, samt när Freidrich åker
till USA för att kolla upp vad Gordon håller på med. Musiken är även gudomligt skön och passar in.
Detta är inte någon film som alla gillar, men eftersom jag älskar Wim Wenders sköra filmstil så
får den en svag 4 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson