Cronenberg-intresserad som jag är så tändes det en gnista av hopp då jag införskaffade

mig denna fina film från Ginzas hemsida. Eastern Promises kom med löften om att detta är

Cronenbergs bästa film. I alla fall en av de filmer som känns igen mest av den generella

publiken. Visst finns det kvaliteter här och att kalla filmen för dum är som att ljuga för sin

egna fru. Så elaka ska vi väl ändå inte vara?

 

En rysk, ung kvinna anländer till ett sjukhus i London. Hon är höggravid och dör under graviditeten.

Naomi Watts karaktär, Anna, är med under förlossningen och tragedin påverkar henne. Hon undersöker

kvinnans bakgrund och ledtrådar från kvinnans dagbok leder Anna till restaurangägaren Semyon.

Snart börjar Anna upptäcka att Semyon är väldigt intresserad av att återfå dagboken. Anna, som vill

ta reda på vad som verkligen händer, börjar ifrågasätta chauffören Nikolai, suveränt spelad av Viggo

Mortensen. Men hennes besatthet drar in henne i en farlig intrig.

 

Handlingen skulle kunna ge filmen en touch av neo-noir. I samma stil som Naked Lunch, med skuggor,

detaljrikedomar och mystik som konstant tätnar. Jag känner inget av dessa element under filmens gång.

Visst är handlingen dock väldigt engagerande, och Nikolai blir filmens äss, då hans mystiska och instabila

personlighet driver genom filmen som en skördetröska. Hans karaktärs eviga leende och flörtiga blickar

mot Anna säger oss en sak. Att vi aldrig vågar lita på honom.

 

Ur mitt egna perspektiv så gillar jag Cronenberg starkt. Han går in i det psykologiska och även här

finns en viss psykologisk obehaglighetskänsla när Nikolai brottas, naken, i den kända och blodiga

bastuscenen. Trots detta så är filmen inte Cronenbergs bästa. För mig är Videodrome och The Brood

hans mest intressanta verk.