0

Sharknado 2: The Second One

Det finns väldigt lite att säga. Samtidigt som det finns rätt mycket att säga! Sharknado 2 är ytterst
surrealistisk, som ett brilliant meta-skämt mot filmen i sig, eller som ett dumt förslag på valfri
firmafest. "Kom igen, Yngve, vi gör en tvåa!"
 
Fin och hans dam, April, tar flyget till New York där April ska promota sin bok: "Hur man överlever en
Sharknado", som blivit populär. Trots detta tar ingen Fins varningar på allvar då han tror sig se hajar
flyga runt i stormen utanför flyget. Efter en katastrofal flygkrasch tappar April sin arm och tvingas åka till
sjukan. Samtidigt gör sin Fin redo för sin stora showdown med ännu en sharknado, det vill säga, en tornado
som slungar runt uppsugna hajar.
 
Som ni hör är storyn helt bortblåst! Den är så galet sjuk att jag börjar tro att det verkligen är sinnesjuka som
jobbar på filmföretaget Asylum. Men fungerar den? Nej, inte lika bra som första. Här vill man bara se klart
den för att se fler sjuka scener. För vi får bevittna ett mirakulöst snabbt återhämtande av April, som verkar
ta sin avbitna hand som ett dåligt skämt och inte ens är hög på piller. Vi får se en hillybilly slunga in
motorsågar i hajtornadon för att låta dom flygas runt och såga ihjäl hajar. Vi får även se en baseboll-spelande
cameo av Richard Kind (Spin City), som smäller bort en haj som det vore en baseboll.
 
Frihetsgudinnans huvud rullar runt på gatan i en hög hastighet och inget kan stoppa huvudet! Inte ens
parkerade bilar bromsar ner farten. Med detta sagt så kan ni nog förstå att logikens lagar inte finns i
Sharknado 2. Visst finns det underhållning av samma kvaliteter som Zombie Fleash Eaters 2,
som har ninjafights mot ändlösa horder av zombies. Men här går nästan gränsen för mig.
Sharknado 2 får 2 av 5 guldkameror. Nästa vecka, på kanal 5, visas Robocroc. Om allt går som det ska
så sitter jag bänkad vid samma tid!
 
Robin Andersson