0

Death Machine

Sci-fi skräckfilmer som Death Machine når tyvärr inte ut så ofta till större publik. Särskilt inte eftersom
dess titel ger en del vibbar till Terminator. Men att se människans eviga kamp mot den varelse som
människan skapat är alltid en sak som hängt med sedan tidernas begynnelser. Frankenstiens monster
är självklart en sådan klassiker. Inte för att Death Machine borde jämnföras med historisk litteratur, då.
Dourif i lång, lustig frilla.
Företaget CHAANK är kända i publikens öga som mördare, eftersom deras mest vildaste skapelser, ett
cyborg-projekt, spårat ut och resulterat i en brutal polis-skottlossning. Företagets nya VD, Hayden Cale,
ser chanser på att kunna röra om i ledningen och skapa nya förhoppningar för framtida projekt. Första jobbet
blir att sparka den psykotiska, men farligt smarta data-hackern Jack Dante. Dante tar inte detta så positivt
och släpper lös sitt hemliga projekt, en form av elektronisk T-Rex på jakt efter Hayden och en rad andra
som befinner sig i byggnaden.
 
En bra film ska inte kännas för lång. Och Death Machine känns aldrig lång. Tvärtom är filmen väldigt bra
uppbyggd och påminner lite om Hardware, minus de fantastiska visuella effekterna och den post-apokalyptiska
stämningen. Annars kunde den vara en inofficiell uppföljare till Hardware. Då med större budget, större monster
och Brad Dourif som delaktig skurk i form av Dante. Hans dialog får oss att fatta hur vrickad han är
 
Förutom Brad har vi en väldigt attraktiv huvudroll i form av Ely Pouget, som mest medverkat i B-filmer.
Hon spelar en feministisk och kall-hjärtad chef på ett väldigt övertalande sätt. En sak jag inte tänkte på
när jag såg filmen är att karaktärerna har namn som baseras på kända regissörer. Jack Dante, John
Carpenter, Sam Raimi och Scott Ridley.

Lite barnslig, men väldigt skrämmande mördar-robot.
Ibland spårar filmen ut totalt, på ett positivt sätt. Som scenen när Hayden och en annan kille pepprar mot
roboten i vad som känns som fem minuter non-stop. Eller när en cyborg använder maskinens huvud som
boxning säck. Det är rubbat och i min stil!
 
Filmen får 3 av 5 guldkameror
 
Robin Andersson