Allt börjar med ett stort frågetecken. Dåligt data-animerade skorpioner av aluminium slåss mot varandra

i något som ser ut som en musikvideo, samtidigt som Kurt Russel kör förbi i Nevadas ökenlandskap.

Snart träffar Kurt, eller Michael Zane, som karaktären heter, ett gäng gangsters från hans tid i fängelset.

Deras plan är att klä ut sig som Elvis och råna ett casino i Las Vegas, som har just en Elvis-vecka.

Om filmen enbart fokuserat på rånet hade detta varit en bättre film med ett större djup i våra karaktärer.

Men tyvärr sker rånet snabbt och en av rånarna, Murphy, dödar resten av hans kumpaner. Självklart

överlever Zane, för att en skyddsväst kan stoppa alla former av vapen, antagligen. Nu ska han hämnas och

få tillbaka pengarna.

Så, därav försvinner filmens stämning och förvandlas till en actionfilm med en större rollista av skådisar. 

Courtney Cox, Ice-T, Thomas Haden Church, David Arquette och komikern Jon Lowitz är några som

vi får njuta av. De flesta karaktärer dödas ganska snart och de hinner inte göra mycket väsen av deras stora

namn. Kevin Costner som spelar Murphy  gör däremot ett bra jobb som psykopat. Courtney Cox stjäl hela

showen däremot. Jag undrar konstant vilken ambition och vilken sida hon verkligen står på. Är hon fullt så

oskyldig som vi tror?

Allt som allt så finns det inte mycket att säga om 3000 Miles to Graceland. Visst är detta en film där allt

kan hända, men logiken brister för många gånger. Murphys förvandling från en professionell rånare

till kallblodig mördare känns för abstrakt. Dessutom kan filmen kännas lite väl lång i vissa ögonblick.

Slutfinalen känns väldigt löjligt ihop slängd, med överoktanig action som taget ur en John Woo-film.

Det passar inte in i filmen.

 

Nä, jag hoppades på ett bättre resultat.