0

Stir of Echoes 2: The Homecoming

Den första filmen var en fin liten pärla, som beskrivs enkelt som en film där övernaturliga gåvor inte behöver betyda onda andar och monster som vill döda. Det kan dock bli läbbigt, i samma stil som tv-serien Medium. Stir of Echoes 2: The Homecoming lanserades direkt för tv-publiken, vilket oftast är ett dåligt tecken på kvalitet.
 
Teddy är en ledare för ett gäng soldater i Afganistan. Något går åt helvete och han skadas allvarligt. Efter ett bra tag på sjukan vaknar han upp och ser sin armé-polare ligga bredvid honom. När Teddys chef vandrar in och säger att armé-killen är död vänder Teddy blicken mot sängen intill. Den är tom.
 
Teddy återvänder hem till en fest och träffar frugan Molly och sin tonåriga son, Max. Det dras skämt om kriget, vilket gör Teddy så upprörd att han sabbar festen. Han blir ännu mer upprörd när han ser att hans son börjat röka. Molly tror det är traumatisk stress från kriget, men Teddys humör är inte enda problemet. Saker börjar störa honom i hans vardag. Ett brinnande lik, och syner som sakta smyger sig in i hans synfält.
 
Stir of Echoes 2 fungerar oväntat bra. Här har man tagit en vändning från förra filmen, genom att skapa en intressant story, som ändå går i samma tema som i ettan. Teddys humör och hans personlighet, fångas fint av Rob Lowe. Alla involverade skapar en bra stämning och att Teddy börjar ifrågasätta kriget och sin mening med livet gör att filmen får deppiga ögonblick. Särskilt när Teddy besöker sin armé-polares fru och barn och hon börjar ifrågasätta varför Teddy fick leva. Sånt brukar inte vara bra på film, men här fångas ångesten upp vackert.
Kvinnor och deras make-up ska alltid vara såååå överdrivet!
Så här skall uppföljare göras. Nytt material, blandat med gammalt. Vad kan jag säga mer än att den fungerar som en fin, egenstående produktion.
 
3 av 5 guldkameror.
 
Robin