Aldrig för har en actionfilm varit så ofantligt långtråkig som i The Octagon. Hur i helvete har man lyckats göra en actionfilm med ett sådant omslag, som är så händelselös som det går att bli? Detta mysterium måste undersökas.

Chuck Norris spelar en rollfigur vars personlighet är att han...em....jo han pratar, är blond och har mustach. Ingen personlighet? Nä, fuck that! Han är lite bra på kung-fu. Vad fan hände i filmen? Ja, just det. En rik pampig brud som ser för plastig ut för att vara söt, attackeras av ninjas och hon hyr in Chuck (minns inte vad han heter. Vi kan kalla honom Roger, för det passar en person med ful mustash). Roger börjar viska konstigt som i Dune. Detta ska vara hans tankar, men dom är onödiga och störande som fan. Han påstår att Ninja är en död kampsport sedan 300 år tillbaka och att enbart han och en snubbe till känner till begreppet. Med hjälp av Van Cleef, som spelar en våldsammare jägare letar han efter den skyldige, som visar sig vara hans barndomsvän.

Den här filmen är så fel som det går att bli. Alla flashbacks är indränkta i omotiverat röd färg som mest irriterar ögat. När man tror att något spännande ska hända så händer inget alls. De pampiga bruden får punka och Roger hjälper henne. Vi tror att någon ska hoppa på dom eller att bilen ska vara riggad med en bomb. Men, nej. That's all! Alla actionscener är stelt filmade på stativ utan någon somhelst engagemang eller klippning. Alla vinklar är i princip samma tre bilder. Närbilder på ansikten eller saker, halvbilder eller helbilder.

Filmen måste ha hoppat ur badet för det känns mer som en såpopera. Och det dummaste av allt har jag redan nämt. I denna filmen vet enbart två personer i hela världen vad en Ninja är för något. Jag har aldrig hört något så dumt i hela mitt liv! Förutom möjligtvis den långa, sega dialogen som sätter sig som dåligt kött mellan tänderna.

 

 

Nästan en nolla.