0

Splinter Cell: Conviction

Eftersom jag nu har kollat in filmer baserade på Tom Clancys karaktär Jack Ryan så kan vi lika gärna kolla in spelet Splinter Cell: Conviction. De förra spelen är för svåra för att jag ska kunna gå igenom de första banorna, men Conviction är lite enklare att lira.
 
 
Micheal Ironsides röst dominerar hela upplevelsen när Sam Fisher ska undersöka hans dotters död. Och detta leder till att han måste bekämpa det företag han en gång jobbade för. Jagad av allt och alla försöker han lista ut hur stor konspirationen är och vilka han måste döda. För om tillochmed presidenten skulle vara involverad så skulle Sam döda honom. This time, it's personal!
 
 
Storymässigt är det lite förvirrande för oss nykomlingar att fatta vad som händer. Onda gubbar till höger och vänster och namn som ingen fattar. Men spelmässigt är detta unikt. Att använda sig av skuggor och snabba mord är belönande. I vissa fall nödvändigt för att det inte ska bli game over. Men pistoler och handgranater kommer ändå till användning mot de styrkor man måste möta. En varning bara! Spelet blir mycket svårare med direkta attacker, då fienden är smart och avancerar i styrka.
 
 
Banorna varierar och detta tillsätter en skön stämning. Allt från tivolin mitt natten till Vita Huset som spelbanor och flashbacks till kriget i Afganistan. Det finns mycket att se under spelets gång. Infiltrera byggnader och utföra utfrågningar med smärtsamma metoder.
 
Synd dock att det inte finns mycket extra-bonusar att genomföra efter spelet är slut. Man kan spela banorna i Co-op läge, men för singel-spelandet finns det inte mycket mer att se.
 
Kul lir dock. 4 av 5 guldkameror.
 
Och därav avslutas mitt lilla Tom Clancy-tema. För Rainbow Six pallar jag aldrig av att lira.
 
Robin Suger (Markus was here lol)