När någonting som ligger nära oss blir hemsökt så är det naturligtvis rysligt obehagligt. Att veta att

en docka kan mörda, ens hus är byggt på en kyrkogård, eller hotellet ni tagit in på har en mordisk

bakgrund. Allt detta är exempel på saker som vi självklart inte vill vara med om. Därför finns det

massiva exempel på filmer som kretsar kring hemsökta hus. Men skolgårdar brukar tyvärr inte

användas i samma sätt. Över till GhostQuake!

Vi får följa en rad ungdomar och lärare som av olika anledningar befinner sig på en skola under kvällstid.

Tre ungdomar ska hacka sig in i en dator för att ändra deras betyg. Några andra förbereder sig för balen.

Den tredje gruppen förbereder ett sångnummer som ska uppspelas vid balen. Men när en mystisk, ond makt

uppkommer, i form av grundarens galna spöke, så blir skolan deras blivande grav.

 

GhostQuake skulle kunna fungera. Men vad vi får är bara ett migrängivande odjur. Då menar jag inte enbart

det lama monstret i filmen. Utan upplägget. Man klipper bort ALLA döds-scener, som i sin uppfinnesrikedom

är lagom intressanta, men genomförs på ett mediokert sätt med hjälp av enkla dataeffekter från After Effects.

Tempot finns inte då jag fick söka med ficklampa efter någon stämning i denna vattniga soppan.

Skurken flabbar bara hela tiden, pekar finger, äter ett äpple kryddat med en mask och påminner om

Stacy Keach. Huvudskådespelaren ser ut som att han är i koma. De andra skådespelarna gör väl det dom kan,

men denna filmen ger dom ingen hjälp på vägen, tyvärr. Danny Trejo slänger in lite mexikanska här och där.

Men den större stjärnan som fick mig att gå igenom skiten är filmsamlaren Coolduder aka: Shawn C Phillips.

Jag brukade följa honom ofta på youtube och återupptäckte vilket överraskande bra jobb han gör i denna röran.

Han passar som en överviktig, neurotisk nörd. Och hans pipiga röst går ihop med hans intensitet.

Men väldigt lite kan rädda Ghostquake. 1 av 5 guldkameror.