Under Filmfetts första Halloween tog jag en titt på Dario Argentos tre mödrar trilogy. Suspiria är ett mästerverk inom både film och skräck världen, med 2 mycket underhållande uppföljare som inte riktigt höll måttet. 3 mödrar var Argentos andra trilogi och det var med ” djur” trilogin han verkligen brakade igenom och blev ett hushållsnamn.

Sam, din alldagliga amerikanska författare är ute på en promenad en kväll i Italien då han blir vittne till något fruktansvärt, en man iklädd läderrock och hatt (han ser ut som mördaren från Blood and Black Lace faktiskt) attackerar en kvinna och då han ser ut genom fönstret där Sam står flyr mannen. Sam bryter sig in och märker att kvinnan fortfarande lever. Polisen misstänker att det är samma mördare som mördat 3 andra kvinnor i staden. Den misstänktes handske hittas och Sam hamnar på stationen och vittnar. När han bevisat sin oskuld släpps han men är fortfarande deras viktigaste vittne så hans USA resa ställs in. Sur och deppig går Sam hem till sig men blir anfallen av mördaren men lyckas fly, nu är även hans liv i fara. Livrädd och traumatiserad av mordförsöket han nyss bevittnat tar han hjälp av sin flickvän för att själv lösa fallet och gräver djupare, oviss om att mördaren förföljer deras varje steg. Detta gör så Sam och hans flickvän får livvakter men de gör inte nytta då de snart blir överkörda av mördaren. Kommer Sam och hans flickvän lösa mordet och rädda många liv? Vad är mördarens motiv? Och är mördaren mycket närmare än vad alla tror…

Det var med Bird With the Crustal Plumage verkligen brakade igenom och Argento lånade mycket ifrån Giallons urfader…Alfred Hitchcock. Som många Hitchcock filmer är hjälten först trodd att vara mördaren så han måste bevisa sin oskuld och sedan i slutänden är han en av de inblandade i skurkens nerfall. Crystal Plumage är en mycket vacker film och cinematografin i dödscenerna är  i klass med Suspiria och så är den mycket läskig med, Tillsammans med Blood and Black Lace är den årets kusligaste Giallo. Tvisten i slutet är mycket originellt, jag såg det verkligen inte komma då ingen karaktär annat än de 3 som närvarade var i närheten. Polis kommissarien i filmen görs faktiskt mycket bra, hård men rättvis och inte en billig Dirty Harry kopia som många italienska polis karaktärer. Mycket av filmen är lånat så som mördarens utseende och handlingen är ihop pusslat av olika thriller noveller men kommer endå ut som en unik och spektakulär thriller, någonting Sveriges filmindustri kunde behövs istället för 48 Wallander filmer och 37 Beck filmer. Jämnfört mot de mer slaskigare filmer som Filmfett tittat på så som Torso, Macabre eller Giallo är Bird With the Crystal Plumage en välgjord och fin film utan överdrivet mycket våld eller nakna damer och är utan tvekan en underhållande film och en guldklimp på filmkvällar. Bird With The Crystal Plumage får 4.5/5 Guldkameror.