Under en av mina många shoppingrundor hittade jag en rad intressanta och lagom spännande

filmer för en billig peng. Night at the Golden Eagle är ett exempel på en titel jag ser fram emot.

My Uncle, The Alien är en titel jag känner extrem terror för. Men nu hoppar vi ner i thrillerhavets

kalla vågor och recenserar The Son of No One.

 

Jonathan är en snut som blivit förflyttad till Queens. Detta påverkar hans relation, då hans epileptiska

dotter inte får träffa sin far lika ofta. Relationen till hans fru blir även svagare då han börjar fly bort

i sina tankar och hon misstänker att han är otrogen. Men sanningen är att Jonathans nya placering

i sin barndomsstad väcker fram dolda hemligheter sedan hans uppväxt i slummen. En hemlighet

som snart verkar uppdagas då någon på polisstationen utpressar honom.

The Son of No One hoppar mellan nutida Queens, år 2002 samt 80-talet då vi får se Jonathans

anledning till sin oro. Redan från början får vi se hur kriminaliteten i slumkvarteren inte verkar

attrahera polisens intresse. Man får helt enkelt överleva själv i denna ruggiga tillvaro. Kritiken

kring samhällets totala ignorans av sociala problem är ett intressant ämne. Inte unikt, men

intressant.

Channing Tatum spelar Jonathan och gör en bra prestation som en inneslutande polis, alltid rädd för

att öppna sig. Tracy Morgan är överaskande som en vuxen och emotionellt instabil, deppig man.

Katie Holmes gör ett bra jobb som Jonathans fru och Ray Liotta och Al Pacino är båda intressanta

som större namn inom polisenheten.

 

Att filmen även utspelar sig efter 11e september gör saker bättre, då det var en tid där man såg fiender

överallt. Tillochmed polisen granskades. Filmen är intressant nog för att hålla sig igång, trots att den

inte ger mycket mer. Som en socialistisk analyserande polisfilm. 3/5 Guldkameror.