I en Blade Runner influerad framtid så bor robotar med mäniskor. Polisagenten R har

romantisk kärlek till en cyborg vars hållbarhet håller på att ta slut. Men med hjälp av en läkare

kan han få chansen att rädda sin cyborgs liv med hjälp av olaglig teknologi. Snart får R

problem då en rad farliga cyborger tänker använda tekniken till deras egna syften och

R's kollega, Noma, arresterar läkaren.

För det första är filmen väldigt vacker. Den har verkligen en Blade Runner-liknande känsla

i miljön och känns på något vis autentisk. Men denna koreanska film lider av en del större

problem. Det är en seg film utan känsla eller karaktäristik innehåll. Det utgör att filmen har väldigt

lätt att förbli ett sömnpiller. Jag har svårt att hitta sympati för en kaxig och mentalt instabil

huvudrollsinnehavare, som inte ens verkar bry sig om sin kärleksrobot. Han är ett alkoliserat as

som är väldigt svårt att få någon uppfattning om alls. Redan i filmens början så riskerar han sina

kollegors liv.

Alla actionsekvenser sker i slow-motion som varar på tok för länge. Att se någon hjula genom

ett regn av kulor och sedan visa snabba klipp på dom som skjuter irriterar mig. Snabba action

sekvenser med för mycket hopp och studsande i både filmning och redigering känns oerhört krystat

och omotiverat. Den sista fighten är tyvärr, inget undantag då den är alldeles för lång.

Bästa scenen måste dock vara scenen när R och hans cyborg hoppar ner i ett hav och glider runt

under vattenytan. Det ser fint ut, men räddar inte en förvirrat förklarad film. Att introtexten står

på koreanska hjälper inte direkt förvirringen. Snarare tvärtom.