Solen reser sig över horisonten och ger en varm och inbjudande bild. Men ihop med den

melankoliska melodin får vi veta att detta kommer vara början på en förvirrande och minst

sagt skrämmande dag. Zac Hobson vaknar upp  naken i sin säng och förbereder sig för

att dra till jobbet. Men någonting är fel. Ingen människa syns till och bilarna står lämnade

mitt i gatan. Kaffekokarna kokar över och flygplanen har fallit från ovan. 

Detta är bara första dagen i resten av Zacs nya liv.

1980-talet bjöd på en hel del intressanta science fiction-titlar. Allt från gulliga filmer som E.T till

brutalare element som The Thing. Mest utstående är de filmer som visar en mer kritisk och djupare

presentation. Även om The Quiet Earth inte håller upp måttet i samma nivå som de filmerna,

så spelar den självklart i samma liga. Detta är ingen Flash Gordon, med laser-gevär och onda

kejsare. Detta är en beskådan i vad vårt psyke kan stå ut med och hur länge vi kan överleva

total ensamhet. 

 

Det som slår slint för Zac är när han klär ut sig i en klänning, flyttar in i en herrgård och förklarar sig

kung över sitt egna imperium: hela världen. Han håller tal med stora högtalare för en publik av dockor

och argumenterar med en docka av Adolf Hitler. Det är här som Bruno Lawrence gör sin bästa prestanda

i skådespel. En panikartad mans förvirrade hjärna har skapat den verklighet som vemsomhelst kunde

skapa i en ensam värld.

Men när flera månader har gått så upptäcker sig Zac att han inte längre är ensam. Han träffar på två

andra individer. Dilemmat blir intressant: Zac har i sin ensamhet funnit ett välbehag i sin nya verklighet.

Men in i historien kliver två nya individer. Kvinnan som Zac länge har saknat i sitt nya "imperium" och

en man som Zac ser som en potentiell fiende.

 

Olyckligtvis förvandlas filmens tempo till vad som liknar en actionfilm. Det förstör inte filmen helt

och passar på sätt och vis in i denna galna världen. Men det förändrar tempot till en mindre intressant kapplöpning. Om regissören Geoff Murphy ville ha denna final, eller om det var producenternas

idéer återstår enbart som teorier. Jag satsar på producenterna. Många spekulerar över vad slutet

innebär, men enligt producenten Sam Pillsbury är det upp till oss att bedöma i egna tolkningar.

 

The Quiet Earth är relativt långsam i sitt tempo, och efter att Zac träffat sina nya "vänner" förvandlas allt

till omotiverad action. Trots detta är Bruno Lawrence en av de bästa skådisar som får fram en

sådan känsla i den alldagliga huvudkaraktären. 3 av 5 guldkameror.