I ära med att den nya Teenage Mutant Ninja Turtles är på ingång så gör vi det enda vettiga och kollar igenom original trilogin av tonårs mutanterade ninja sköldpaddor. När jag var liten sjöng ninja turtles på sista versen och jag hade några av leksakerna + sett många VHS band med tv-serien. När jag väl började läsa såg jag filmen som kom ut 1990 och de där dräkterna ser fortfarande bra ut idag.

I en stad full av brott behövs hjältar då kriminaliteten är över 9000. April O´Neil en reporter som vill gå i grunden med detta blir överfallen av en grupp kriminella småglin men räddas av mystiska figurer som efter att ha dämpat ljuset  slår sönder alla glin. Lika fort som de dök upp försvinner de men April hittar en ledtråd, ett saissvärd.  Precis under April får vi dock se dagens hjältar, Raphael, Leonardo, Michelangelo och Donatello, 4 bröder som råkar vara ninja sköldpaddor. Raphael är ägaren till saissvärdet och ger sig ut för att hämta tillbaka det trots hans pappa och sensei, den mutant råttan Splinter stränga förbud att visa sig själva för omvärlden. April blir dock mer och mer farlig för de kriminella ordinationerna så gängets kingpin, Shredder skickar ut Foot-ninjor för att tysta henne men Raphael dyker upp och räddar henne och bär tillbaka henne till sköldpaddornas gömställe. Som tack för hjälpen tar April upp bröderna för att visa dem hennes hem. Efter en kul kväll återvänder bröderna till gömstället och får se att någon varit där och kidnappat deras pappa och sensei.  Nu strävar de i större fara och med hjälp av nya vänner så som April och sportfånen turned superhero Casey Jones ska de träna upp på Aprils ladugård för att få slut på våldet i staden och återfå sin familj.

Som film är den underhållande, som TMNT film är det den bästa i serien. TMNT dräkterna har vi Hensen studios att tacka för, samma gäng bakom mupparna och de realistiska djuren i Animal Farm. Storyn följer flera storylines från serietidningarna där allt började. Det stora problemet är dock att den är jäkligt anti klimax då det inte är någon slutstrid annat än att sköldpaddorna får skiten bankat ur sig av Shredder. Jag gillar att filmen är mörk, precis som serietidningarna och inte så färgglad och lätthjärtad som tv serien. Jag har aldrig gillar Raphael, den röde i gänget och hans attityd men annars är alla karaktärer underhållande och skådespeleriet är bra. 90s slang som ständigt används är nostalgiskt precis som alla kläder har på sig under hela resan. En bra filmatisering som faktiskt håller i tiden trots att den använder ”uråldriga” metoder. TMNT får 3,5/5 guldkameror.