0

Silent Hill: Origins

Travis Grady är på genomfart med sin lastbil då han av misstag råkar köra förbi ett brinnande hus
i Silent Hills utkant. Han rusar in och räddar ett skadat barn innan han tuppar av. När Travis vaknar
är han i ett disigt Silent Hill, tomt på folk. Travis går in i sjukhuset och vill hitta tjejen. Han träffar
den mystiska Doktor Kaufmann och upptäcker snart att något väldigt sjukt håller på att hända i staden.
The Flouros återkommer i spelet från 1999, men med annan funktion.
Silent Hill: Origins följer händelserna innan första spelet. Detta är tyvärr en halv sanning. För även om
denna prequel har med element som leder till klassikern från 1999, så hänger allt ihop med en tunn
tråd. Travis har sina egna demoner att bemöta i staden och även om den storyn är rysligt intressant
så försvinner kopplingen till ettan. Bara mot slutet får vi se sekten och händelsen som ledde fram till
Harry Masons berättelse senare.
En smart och innovativ idé till spelets "Otherworld".
Mycket är omgjort i spelet. Travis har svårt att hitta pistoler och ammo, så mycket av striderna baseras
på andra vapen såsom kött-krokar och att slänga TV-aparater. Bra idé som tyvärr inte går ihop med att
Travis är så oerhört stel. Dålig kondis har han med, och eftersom det är svårt att hitta Health-packs
så blir man grymt frustrerad över det klumpiga systemet. När vi ändå går in på det negativa så har vi
en värdelös Pyramid Head-kopia "The Butcher" samt upprepande ögonblick i spelets story.
 
En positiv innovativ sak ur Climax Studios var "The Otherworld". Fortfarande den köttiga och obehagliga
alternativa världen. Men denna gången måste man själv välja att kliva in i denna världen genom
speglar som fungerar som portaler. Smart idé som fungerar för att lösa pussel. Dessutom är de pussel
som Travis bemöter både utmanade och välgjorda med psykologiska delar. Monster-designen är obehaglig.
De gigantiska "Caliban" är skrämmande stora och starka som satan! Att bemöta monster är nästan
omöjligt så det var ett under att jag ens klarade av spelet! Även med tanke på att jag missade ett gevär,
men kunde inte gå tillbaka för att hämta det. Osis!
Ett psykologiskt och faktiskt ganska klurigt pussel.
Bossarna är lite väl simpla, men svårigheten på spelet i helhet räcker som utmaning.
3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson