Välkomna tillbaka till Post-Apokalyptika! Ni vet, stället som utspelar sig flera år efter krig,

kärnvapenkatastrofer, virus eller utomjordiska händelser. Take your pick! I denna

film är detta ödeläggande land resultatet av radioaktiva ämnen och liknande. Lustigt nog

påminner filmen mig om Fallout New Vegas, som jag håller på att spela igenom.

Den filmen jag fick tag på är svårhittad, men jag fick en med tyskt omslag, efter år av

sökande.

 

Moses Baxter. Moses i sin tur vill ge huvudet till sin tjej som present. Moses ger sin brud robothuvudet

som blir överaskande nog...glad?! Jo, hon är motståndare till världens ledare och bygger upp konstverk

med delarna som en protest. Eller nått. MEN är huvudet verkligen död? Självfallet inte.

 

Filmen tar en lång tid på sig att bygga upp storyn. Men som inbiten sci-fi nörd älskar jag världen man

byggt upp. Den skitiga staden där kampen om överlevnad kan summeras som "survival of the fittest".

Detta blandas med galna karaktärer, såsom den instabila radiorösten Angry Bob (med röst från Iggy Pop).

Resten av filmen är häftig och rå, även om jag tycker den kunde dra igång en extra växel. Annars diggar jag

att lägenheten blir en krigszon, då dess automatiska dörrar vägrar öppnas och roboten MARK 13 kontrollerar

den hela datoriserade lägenheten som en enda fälla! Mark 13 leker man inte med. Första döds-scenen

är ett starkt bevis på en av de häftigaste döds-scener jag sett.

 

Hardware kräver nog mer omtittningar för att verkligen njutas totalt, men redan nu märker jag att detta är en

av de mer ikoniska cyberpunk-filmer jag sett. Så därför värderar jag denna filmen som en av mina favorit

sci-fi filmer och värdig en speciell placering i filmhyllan. Kanske inte i samma kvalitetsnivå som

Videodrome, Dark city eller Blade Runner. Men mer i samma nivå som 2019: After the fall of New York

och Flash Gordon.

Hardware har några sega scener som när en av rollerna får värsta drogtrippen, men detta

kompenseras med en sunkig pervo-granne och en grym dödar-robot. Regissören Richard Stanley

påstås vara en av världens kultregissörer, men tyvärr har han inte gjort så mycket mer.

Vi får även njuta av en cameo från Lemmy, sångaren i Motörhead.

Samt den avslutande låten, Order of Death som jag är helt besatt av.

 

3 av 5 guldkameror, men chansen är stor att det blir en 4 efter ett tags funderande.