0

We're the Millers

Synd att Markus snodde min Vittra-recension. Nåväl, mitt betyg ligger inte långt ifrån Markus.
Den var faktiskt bra. Samma med Hotet Från Yttre Rymden som är en charmig rulle. Anyhow,
eftersom jag inte sett så många Svenska indie-filmer så blir det en Amerikansk rulle: komedin
We're the Millers.
En enkel drogsäljare hamnar i pengaknipa och tvingas köra till Mexiko för att plocka upp lite knark
och föra det tillbaka över gränsen. Men David vet att chanserna att komma tillbaka över gränsen är få.
Så han kommer på en lysande, och dum idé. Så dum att den kan lyckas! Med hjälp av hans omgivning
ska han skapa en låtsas-familj som ska vara så patetiskt familj som möjligt. Med sina grannar, den löjligt
naiva Kenny, den sexiga strippan Rose och uteliggaren Casey så börjar dem sitt äventyr som den fejkade
familjen Millers. Deras road-trip tar sin början och kommer ge konsekvenser för hela gänget!
Smooookin' hot, miss Aniston!
Vad som överaskade mig är hur ocensurerad den är i sitt språk. Me like! Att se Jennifer Aniston säga
fuck, ashole och andra sköna fraser ge faktiskt en skön bekräftelse: hon har tagit ett större steg sedan
Vänner och är villig att köra mer cyniska roller. Jag vill se mer av Will Poulter (som spelar Kenny) mest på
grund av min svaghet för den oskyldiga och nördiga stereotypen.
Skämten är inte så orginella, men är ändå bra genomförda med sådan passion av skådespelarna.
Av denna anledningen så påminns jag om Hot Tub Time Machine. Det är även småroligt att se Nick
Offerman dyka upp som jobbig positivist. Även om hans roll är lite störande, så finns det en skön
"svensson" stil över hans skådespel.
"This is not a smidge of pot! You got me moving enough weed to kill Willie Nelson, man!"
Filmen får 3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson.