En stam(heter en Grupp samer det?) samer bevittnar ett mystiskt väsen som flyger över Lapplands fjäll. Ett lysande klot som landar i bergen. Hela Stockholm får fnatt och ingen i världen vet vad fan det är. Erik Engström skickas upp med en liten grupp forskare inklusive Dr. Wilson för att undersöka den underliga meteoriten. Många av samernas renar hittas döda och det verkar ha anknytning till eldbollen från rymden. Dr. Wilson och Engström åker till Lappland där Dr. Wilsons brorsdotter redan finns och Engström stöter sönder på henne. De unga turturduvorna är som menade för varandra. Men dramat får vänta vi har Ufon och rymdmonster att presentera! Det visar sig att meteroiden är ett rymdskepp och inne i det finns en underlig ras utomjordingar, om du trodde vi skulle få se det så glömmer du att detta är en svensk produktion från 50-talet, det ska byggas upp en relation först och jisses är denna kärleks historia tråkig, ge oss monster istället! Under en undersökning av fler döda renar hittas ett gigantiskt fotspår och kan inte identifieras. Under en expedition till rymdskeppet som Wilsons systerdotter våldgästar attackeras en av männen utav monstret som gjorde spåren

Svengelskan är nog det allra bästa i filmen. Jag älskar när amerikaner ska uttala svenska ställen och namn som i den amerikanska Girl With The Dragon Tattoo och Invasion of the Animal People är full av sådant. Som nästan alla sci-fi filmer från 50-talet blir det MYCKET berättande vilket jag inte är ett fan av, jag hade hellre spenderat tiden med lite monster action men filmmakare ville låta smarta som fan då. Filmen är 1 timme och ca 10 min lång och det tar över 50 minuter innan vi får se monstret, visst jag håller med om att man ska dra ut suspensen men nu jävlas bara filmmakarna! Och under denna tid får man endast se baksidan av en av utomjordingarna i 2 sekunder. Klassisk svensk film har en viss charm ja, men i längden håller den inte så länge. Rymdinvasion i Lappland är seg och utdragen och jag är endast här för att se svensk sci-fi action med monster och dåliga effekter, vad jag får är en mystery film med ett skit tråkigt kärleksdrama. Svengelskan är underhållande men handlingen är lika tråkig som en stubbe. Monstret försöker inte vara våldsamt eller läskigt utan går mer som jag på morgonen, stel, långsamt, armar neråt, lite puckelrygg och en blick som endast kan beskrivas som en mix mellan zombiefierad och helt väck. Rymdinvasion i Lappland får 1 av 5 guldkameror, en 50 tals kalkon rulle, men det är kul att vi har en i Sverige