Under Playstation 2 eran behövdes inte så mycket. Man kunde poppa in ett spel, sätta sig

med handkontrollen och flyga in i ett äventyr utan trubbel. Laddnings-tiderna behövde inte

vara så långa och ibland kan storyn vara löjlig men charmig. Så var det med nästan alla

007-spel.

Agent Under Fire kretsar kring att Bond ska rädda en brud som är kidnappad och ta en väska

med skumt flytande innehåll ur skurkens näste. Men bruden dödas snart och skurkarna jagar

efter väskan och dess innehåll. Snart upptäcker James Bond en komplott med onda kloner och

ett ologiskt skurkgalleri som vill kontrollera världen!

 

Hela spelet är extremt flummigt och i ärlighetens namn bara en ursäkt för coola banor med action,

skurkar och Bond-moments (stunts som ger extra poäng). Joel själv äger Nightfire och vi har spelat

igenom häftigare element som undervattensbanor och biljakter på snöiga gator. Agent Under Fire

är inte lika färg-glatt och detta tyckte jag var ett minus till en början.

Men en trist söndagskväll så passar detta spelet utmärkt som substitut för att glömma den

kommande måndagen. Det räcker att spela några minuter på valfri bana för att börja tycka om det

dåliga ljudet när en knastrig James Bond säger "The only way is up"", varpå vi använder en änterhake

för att komma till nästa del av byggnaden. Banorna är långt ifrån perfekta, men blandade på en skön

nivå! En fight på en oljerigg, biljakt i Rumäniens gator och torg och en svettig duell på ett fartyg i

Medelhavet! Dussinaction när det är som bäst.

Agent Under Fire för tillbaka tankarna på när spel kunde vara en del av skräpkulturen. Nu känns det

som att finkulturen i spelvärlden tagit över. Måste allt vara revolutionerande för att publiken ska kunna njuta?

För min del gillar jag båda världarna, men Agent Under Fire representerar en skön ikon i att bäst alltid

inte behöver vara just bäst! 3 av 5 guldkameror!