Den senaste Disney rullen är här, Frozen eller Frost och som de halv-äkta Disney fan jag är som sätt alla dem nämnvärda filmerna var de inget undantag att jag såg denna rulle vars handling cirkulerar kring systerskap, syskonkärlek och mindre bra föräldraskap.

 

Om handlingen, Prinssesan Anna och den snart blivande drottningen Elsa är syskon och bästisar. Men när dem leker som vildsintast råkar Elsa träffa Anna med en isblixt av nåt slag för hon är nån slags kraftfull ishäxa och Anna svimmar, i ren rädsla tar deras föräldrar henne till några stentroll som säger att allt är chilli-nöt, raderar(?) Annas minne och säger till föräldrarna att dem måste typ tygla Elsas krafter. Dem tar de lite väl bokstavligen talat och låser in henne i ett rum i typ 15 år och giver henne ingen kärlek eller nån form av mänsklig närhet (därav de mindre bra föräldraskapet, för om jag får inflika hade de väl vart bättre att inte låta henne skämmas så över sina krafter och bara älska henne för den hon är? Nu kommer hon ju tro att hon är värsta super-freaket. Men då hade vi ju inte fått en film och filmen hade inte kunnat få säga de på sina hyfsad 100 min) . Bla, bla, bla...

 

Iallafall så dör systrarnas föräldrarna(tears in haven...), Anna och Elsa blir ensam, men Elsa fortsätter låsa in sig på sitt rum. Men sedan blir Elsa några år senare fördärvad när alla får redan på hennes kraft under hennes kröning-till-drottning-fest så hon täcker hela landet i vinterland, folket lider och de är upp till Anna att snacka vett i Elsa. Thus the adventure begins.

 

Ja, va kan jag säg, de är varmfylld film med glädje, en del action som kan ses av alla åldrar och de stora plusen är väl att den romantiska aspekten känns ganska mogen i denna samt så fokuserar den mer på hur viktigt bandet mellan syskon kan vara istället för att den såkallade flickan behöver en man i livet, vilket är ett lyft för Disney.

Minusen är väl att storyns grund är lite flummig men ändå stark och att den fina animerade världen dem målar upp känns lite tom, den är även ganska liten till yta så man tror sig kunna se den svarta kanten där allt tar slut och de finns inte jättemånga finurliga upplyftande bi-karaktärer som Disney är känt för. Men de gör inte jättemycket då man nu mer får en chans att mjukna upp istället för att ryckas med, förstår ni? Jaaa, filmen får 3.5 Guldkammror av 5, för de är din nåt som typiska Disney film, med bra musik, roliga/mysiga huvudkaraktärer, gulliga prinsessor och ett genomsyrande budskap som ger en skön flyktig stund i huvudet som ligger däruppe bland dem bästa av Dinsenys rullar och jag ser redan nu fram emot nästa Disney rulle.

Jonas Hansen