Elysium
Ajdå! Nu missade jag att Sex and the City 2 gick på Tv. Drattans också...så jävla synd. Tyvärr
kan jag inte återbesöka Sex and the City med hopp om att den ska vara lika...kass som ettan.
Istället såg jag Neill Blomkamps senaste sci-fi rulle. Och den är nästan en uppföljare av District 9,
både i miljö och i sin moraliska fråga.
Matt Damon har glömt att man ska stå med ansiktet MOT kameran, inte i motsatta riktning.
Jorden är överbefolkad och smutsig. Långt utanför vår atmosfär finns ett paradis: Elysium, där
de rikaste bor. På Elysium finns även sängar som magiskt kan bota sjukdomar.
Alla andra tvingas leva i smuts på Jordens yta. Den kaxiga Max råkar ut för en yrkesskada
i form av radioaktivitet. Detta leder till att han bara har 5 dagar kvar att leva. Men han måste
försöka utföra ett farligt jobb för att kunna ta sig till Elysium och kurera sig själv.
"Your in a Johnny Cab!" //Total Recall (1990)
Precis som Niells första film har denna rulle sina problem. Niell verkade tycka om den gamla flugan
med skakiga kamera-rörelser under fighter och använder detta som ett sätt för att "lura" tittarna på att
det vi ser är häftigare än vad det faktiskt är. Dessutom har vi fått tillbaka det övertydliga Afrikanska
musikstycke som återfinns både i Avatar och District 9. Jag hade nog sett District 9 oftare om det
inte vore för den obehagliga "musik" som får mig att vilja spy. För inget berättar "detta händer i våra
u-länder" bättre än jobbig överdramatiserad musik från valfritt u-land. Slutet är också på tok för
långt och utdraget. Dessutom måste jag anmärka att filmen har många klyschor, så som en psykopatisk
mördare som får tycke för Max förlorade kärlek. Att Max även beter sig som ett ologiskt svin mot
robot-snutarna är klantigt gjort. Han borde veta riskerna han tar då han jävlas med fel folk.
Jag diggar att Sharlto Copley är tillbaka efter District 9, men nu som skurk med bisarr accent.
Det kanske låter som att jag hatar filmen, men det gör jag inte. Elysium är bättre än District 9
även om den är i princip helt likadan. Men miljömässigt gillar jag Elysium. Både den vackra
utopiska flygande staden och den överbefolkade dystopiska post-apokalyptiska planeten Jorden.
Jag brukar inte vara nån fantast av data-effekter, men denna rulle är grymt väloljad av effekterna.
Kanske av den anledning att effekterna aldrig står i centrum, utan bara tillger en del av både miljön
och känslan.
Filmen får en svagare 3 av 5 guldkameror. Fortfarande en bra fredagsrulle, men liten chans för att jag
kommer se om den.
Robin Andersson