Vi svenskar är ju så jävlar bra på att göra skräckfilmer! Med såna legendariska titlar som...Evil Ed...

Insane....Låt den rätte komma in var ju rätt okej faktiskt.....eh, räknas Jönsonligan som skräck? Nähä?

Nä, okej. Nåväl, som ni märker finns det inte så många skräckisar från vårt kära moderland. Nu över till

Besökarna.

 

Familjen Eriksson består av den sönderstressade pappan Frank (Kjell Bergkvist), ekonomiskt oroliga

Sara (Lena Endre) och de jobbiga småliven Peter och Lotta. Familjen flyttar in i en liten villa på landet.

Frank upptäcker skumma ljud och märker att tapeten inte håller på väggarna. Men eftersom han anser

sig vara skitbra på att tapetsera så tror han att nått annat händer i huset.

När jag skriver handlingen kommer jag omedvetet tänka på Mannen under trappan, en spännande rysar-serie

som gick på SVT med Jonas Karlsson. Nåväl. Efter ett tags klagande och öldrickande samt en lustig scen

när han köper hem för mycket mjölk kontaktar han Allan (Johannes Brost). Med ett stelt flin och ett nördigt

intresse för gastar så börjar han rigga upp maskiner för att ta fast varelsen. Även om filmens skräckelement

inte är så jättebra, så är det utan tvekan de udda ögonblicken och kult-faktorn som gör att man garvar

non-stop. Synd bara att vi får se demonen snabbt mot slutet.

 

Vad som skiljer denna filmen åt är inte den löjligt tunna storyn utan vilken charm karaktärerna för med sig.

Filmskaparna visste nog om hur b filmen skulle bli och därför lyckas man få med både en ostig, men

samtidigt en fullhjärtad dialog. Att höra en exalterad Brost säga "Pass på nu!" samtidigt som en laser-fälla

aktiveras och skjuter sönder ett rum är helt ologisk och skitrolig! Eller Franks sköna uttal när hans son får

choklad på sin tröja: "Jazzå?". Eller när han frågar vad hans dotter tycker om huset: "Det är stort!".

Varpå han svarar förvirrat "Eh...jaha?".

Men vi kan inte nämna filmen utan brevbäraren, vars stora hobby är att äta bananer, vara allmänt småkaxig

och har en förmåga att bli förvirrad. Denna biroll spelas av Patrik Ersgård som även var delaktig manusförfattare. Nu när allt är nämnt så ger jag filmen 3 av 5 guldkameror!