0

Phenomena (Anderssons recension)

Jo, jag är helt medveten om att Markus redan recenserat Phenomena och en rad andra
Dario Argento produktioner. Men han och jag har olika bedömningar kring olika filmer,
så här är min presentation av samma film! Phenomena är den första Argento-filmen
som jag såg. Därav även den första Giallo-filmen. Jag lånade den av Möller en sommar
och har sedan dess alltid sett denna film som en perfekt sommar-rysare.
Jennifer (Jennifer Connelly) beger sig till ett internat där unga kvinnor försvunnit under mystiska
händelser. Man misstänker att en serie-mördare härjar, men inga bevis har hittats. Samtidigt som
detta enigma förekommer börjar Jennifer upptäcka sig kunna tala med insekter, samt att hon
har en dålig vana av att gå i sömnen. Detta ställer till med problem för Jennifer, som gång på
gång dras in i mordmysteriet mot sin egna vilja.
 
Filmen utspelar sig i Schweiz och har en enastående miljö med stora berg och vackert
konstruerade byggnader. Detta spelar en stor roll om man vill göra en film som balanserar
grotesk skräck med miljö-omfång. Redan i introt hör vi en ekande trumpet i ledmotiv som spelas
i enkla, men hypnotiska toner. Detta blandas med den ökända opera-sången och även
häftiga, men oftast felplacerade låtar av Motorhead och andra rockmusiker. När vi ändå
nämner lite kända namn kan jag passa på att påpeka att Donald Pleasence medverkar
som en kär vän till Jennifer.
En av filmens finare scener då Jennifer öppet säger sin kärlek till flugorna som hjälper henne.
Som vanligt när det gäller Argento så är det oftast mest fokus i långa dialoger.
I detta fallet är dialogerna inte bara utdragna, utan även konstigt utförda. Kan ha att göra
med att Argento är italenare och majoriteten av skådespelarna är av engelskt ursprung.
Vad som även stör mig som mest är allt jädra skrikande! Är det inte Jennifer som vrålar
av terror så är det apan som vrålar av vrede. Just det, det finns en apa med i filmen.
Denna apa råkade skada Jennifer Connelly under inspelningen av misstag.
En annan intressant fakta är att Darios filmer, inte minst Phenomena, inspirerade till
peka och klicka skräck-spelet Clock Tower till playstation 1.
Nasty!
Nu när jag sitter här i mitten av natten och skriver denna recension så måste jag erkänna en
sak. Jag hoppas jag inte drömmer några mardrömmar! För Phenomena kanske inte visar
så mycket blod, men den sparar inte på maskar, avhuggna huvuden och vanskapta barn!
Effekterna är verkligen minnesvärda, särskilt mot slutet.
 
Lite seg men en bra början till Argentos Giallo-filmer. 3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson.