0

Leaving Las Vegas

Jag är, tror det eller ej, en människa. Och som en vardaglig sådan så slösar jag tid på onödigheter.
Saker som jag vill fylla mitt liv med tills jag dör. Saker som egentligen inte kommer lägga så stor
värdering på vad min omgivning gillar eller tycker om mig. Nu finns det säkert många som säger
att livets mening är barn och familjen. Folk som påstår att livet är perfekt för att man skaffar familj.
Bullshit! Det finns fortfarande krig, räkningar som ska betalas och torra kakor som inte borde göras.
Vi lever i en värld. Inte ett paradis.
Nicolas och Elisabeth gör ett oerhört bra jobb.
Nicholas Cage spelar Ben, en alkolist till 99%. Alltid full. Hans vänner vill att han ska rycka upp sig
och omvärlden vill förändra honom till en vanligt deprimerad person som inte försöker fly verkligheten.
När Ben får sparken så får han en sista check. Med denna check drar han till Las Vegas för att supa
sig själv till döds. Väl på plats råkar han springa på horan Sera och de båda blir ett omaka kärlekspar.
 
Hur kan min introduktionstext ha någonting att göra med filmens handling? Ganska självklart. Ben har
på sätt och viss accepterat sitt fall. Han är redan alkolist. Medans de flesta filmer skulle vilja att han hamnar
på torken och blir accepterad av samhället, så tar denna filmen i en annan riktning. Ben mår som absolut
värst om han inte har sprit i kroppen. Han har lämnat ifrån sig en fru och ett barn och är själv knappast
någon förebild. Han har bestämt sig att han ska dö lyckligt i Las Vegas.
Trots att detta mörka drama är någorlunda deprimerande så är den filmad med oerhört vackra bilder.
När Sera häller sprit över sin nakna kropp och kysser Ben så ser det hela ut som en reklam för
spriten. Las Vegas är bländande vackert och ytligt på ett sätt som går hand i hand med Cages
stundtals mäktiga överspel och ytliga syn på livets goda.
En kvart in i filmen kommer förtexterna. Rekord?
Hur kommer det sig att denna film kunde ge en sådan djup påverkan hos mig? Själv dricker jag knappast
någon sprit alls. Testar jag en öl så är det kanske en klunk på ett år. Men som alla andra finner jag
en form av komfort att bli förstådd som människa. Och som människa har vi motgångar.
Och finns det inget annat i livet förutom motgångar så kan man ju lika gärna finna sig i det.
Ben lever för spriten. Han vet att den kommer döda honom. Men han bryr sig bara inte.
Cage is sin storhetstid. Perfekt kombo mellan överspel och drama.
Filmen får 4 av 5 guldkameror. Kan mycket väl vara en av mina favoritfilmer.
 
Robin Andersson