The Wolf of Wall Street
Vi kommer återkomma till 007-temat då och då här på FilmFett, men jag kände ett behov av
att prioritera recensionen av Wolf of Wall Street. Även om jag hade stort intresse av filmen i vintras
så blev det aldrig av att jag såg den på bio, utan väntade på att avnjuta den på DVD i sommarhettan
istället. Ett val som faktiskt fungerade för min personliga del, då filmen nästan är tre timmar lång.
Väldigt stora delar av filmen var improviserade. Ett sätt som jag djupt uppskattar hos Scorsese.
Som ni mest troligtvis redan vet så handlar filmen om börsmäklaren Jordan Belfort, som länge velat
få avsmak på det rika livet. Hans liv blir varje mans dröm då han bokstavligen talat lever ett liv flottigare
än kungar! Med talets, och pengarnas förmåga lyckas han nästan undkomma lagen själv. Detta
leder till knark av massor, fester som är sinnesjuka och kvinnor som får Afrika att smälta som glass.
Men saker kan även gå överstyr, som det gjorde för den verkliga Jordan Belford.
Jordan Belford träffade Leonardo i verkligheten för att diskutera hur han reagerade på vissa droger.
Leonardo vann sin Oscar för bästa skådespel och det är helt förståeligt. Jordan bryr sig inte så mycket
om konsekvenser och är lite av ett svin, men situationerna som uppstår är intressanta och minnesvärda.
Jordan tar en drog som gör honom oförmågen att tala eller gå. Detta leder till en lagom humoristisk scen
där han tvingas köra bil. Trots hans skådespel så känner jag större glädje över Jonah Hill, som är
underbart galen och på något sätt gått vidare till en annan del av sin karriär. Detta uppskattas och jag
förväntar mig mer av Jonahs steg i rätt riktning.
Trots att filmen i sin helhet är härligt ytlig, full av svordomar och knark, så känner jag mig lite besviken.
Gamereactor gav The Wolf 10 av 10 möjliga. Visst, de gjorde liknande med Drive om jag inte minns fel,
och den är bara okej i mina ögon. The Wolf är också okej. Har sina ögonblick och häftiga scener ur ett liv
man nästan är avundsjuk på. MEN, har vi inte sett Martin Scorsese gjort liknande? Maffiabröder har nästan
samma berättande, men är ur min synvinkel bättre filmad och enklare att följa.
Jonah Hill är hög som satan och gapskriker ett namn på en person med en affärsidé.
The Wolf kan vara enkel att följa ibland. Leonardo kör klassikern med att tala framför kameran om sina
planer och vad som kommer att hända. Men några gånger försöker han förklara något och avbryter sig
mitt i en mening med att säga: Kort sagt, det är olagligt och vi tjänar en jävla massa cash!
Lite vag beskrivning kan jag tycka, som vill få mer av en inblick i VAD som faktiskt händer.
Filmen får 3 av 5 guldkameror. Det passade att placera filmen under vinter-halvåret, då man känner sig
lite deppig och vill se en relativt galen, ljus och snygg film. Dessutom tyckte jag om valet av musik.
Särskilt när Goldfinger-ledmotivet spelas på en fest.
Robin Andersson
Leonardo DiCapro vann inte några Oscars, Wolf vann INGA Oscars alls.
(Trots att både Markus och Robin har övat film kritik i många år, under guidening av Tibetiska munkar gör vi ibland ett fel eller 2, istället för att rätta till dem slänger jag in denna lille bit som förklarar felet i texten, en såkallad Fact-Checker som har svar på de fel som uppstår och då ingen gillar en bessevisser får denna fina bild av Paul Sample ta smällen som irreterande know-it-all)