temat?! Varför inte Dr No?! Svaret på den frågan är: HÅLL KÄFTEN OCH LÄS!

Filmen börjar med att James och några andra agenter är på träningsuppdrag på en avlägsen ö.

Det mesta är på skämt, tills någon tar det på stort allvar och börjar döda dem! James jagar skurken

i en häftig jakt och dödar jäveln. Ett tag efteråt räddar James general Koskov som hoppar av från KGB.

Koskov meddelar att en okänd person lönnmördar agenter och allt som efterlämnas är texten Smiert

Spionom (Death to Spies). Men Koskov verkar inte ha rent mjöl i påsen och storyn utvecklar sig.

Living Daylights var den nästsista av Bond-filmerna som baserades på en Ian Flemming novell.

Förutom Casino Royal då. Det var även den första filmen av de två där Timothy Dalton tog över

efter Roger Moore. Eftersom Roger Moore oftast varit lite väl för skämtsam som 007, så beslöt

sig Timothy för en mörkare tappning. Detta kritiserades av kritikern Roger Ebert. Hans medkritiker,

Gene Siskel hade en hårdare kritik mot filmen.

Men ur min tolkning älskar jag Timothys mörkare tappning. Dessutom att filmen tog en mer

modern vändning. 007 jagade inte efter domedagsvapen och övermäktiga skurkar med metalltänder

längre. Nej, nu var det militära konspirationer och jägare som dödade agenter.

Påminner inte denna nya tappning en aning om Daniel Craigs filmer?

Fast The Living Daylights kunde ändå ha sina vackra vyer, häftiga Q-branchvapen och explosiva actionscener.

 

Det finns tre saker som kan vara störande. Även om action-scenerna är häftiga så för det ingen

utveckling till storyn. Biljakten på is-sjön var mest med för att Bond alltid måste ha en biljakt.

Även om jag gillar att det bara finns en Bond-brud i form av en läcker Kara Milovy, så är det synd

att hon spelar som en pappfigur. En tredje sak är att filmens story byter riktning i mitten och hela

spionjakten försvinner i ett slukhål placerat mitt i manuset.

Skurkarna är intressanta, men inte så minnesvärda. Brad Whitaker är en vapenhandlare, spelad av

Joe Don Baker som även hade en hjälpsam roll i Goldeneye och Tomorrow Never Dies.

Vid Whitakers sida har vi Necros, en tystlåten mördare som ser extremt arisk ut.

 

Nu när vi ändå talar om kända namn:

John Rhys-Davies medverkar i The Living Daylights. Om hans namn inte påminner er

om Gimli i Sagan om ringen eller som Sallah i Indiana Jones....shame on YOU!

A-ha gör även musiken i form av det läckra introt. Rekommenderas att lyssna på Youtube!

Dessutom finns en uppdaterad variant av bond-musiken som blandar fint med

ledmotivet på ett överaskande sätt.

I mitt tycke är The Living Daylights en av de bästa Bond-filmerna. Men det blir inte mer än

en stadig 3 av 5 guldkameror. Timothy var och är nog fortfarande den bästa Bond.