0

Live and Let Die

 
Guy Hamilton återvände med sin tredje film av alla Bond-rullar. Roger Moore fick äran att
ta över rollen som Bond, James Bond. Denna första film för Moore drog in 161 miljoner dollar
över hela världen och detta blev de största intäkterna av sina föregångare. Live And Let Die
är även ett ypperligt exempel på varför man INTE ska spola förbi förtexterna. Låten av Paul
McCartney and the Wings är legendarisk. Live and Let Die hade även blaxplotation som tema,
med mörkhyade skurkar, voodoo och utspelar sig i Harlem vid ett tillfälle.
Tre agenter mördas världen över, under loppet inom 24 timmar. Samtliga jobbade på att hitta
Dr Kananga, en mytomspunnen diktator av ön San Monique. Bond börjar undersöka det första mordet,
men sätts snart i en fälla som han med nöd och näppe undkommer. Bond upptäcker snart även
att gangstern Mister Big kan vara involverad i Dr Kanangas aktiviteter. Som vi kan tänka oss
försätts Bond i fara mer än en eller två gånger. Han träffar även sierskan Solitare, en av Mister Biggs
medarbetare. Romantiker som Bond är, försöker han få över henne på sin sida för att förbättra sina
odds i kampen mot Dr Kananga och hans drogförsäljning.
Tunga skurkar lyfter upp filmens lättsamhet.
Som vi alla vet så är Roger Moore en mer komisk och lättsam Bond. Olyckligtvis går detta över gränsen
med hans illaluktande one-liners. Dessutom är han så otroligt en-dimensionell att han inte har någon
annan känsla än charm inställt på sin radar. Helt i olikhet med Connery, som ibland kunde brista
i sitt humör men ändå förbli professionell agent.
 
Men en sak ska vi alla hålla med om: Roger Moores Bondfilmer bjuder på flera intressanta skurkar
och en överdriven känsla som faktiskt stundtals fungerar. Här slåss Bond mot voodoo-mästare,
enarmade krokodil-uppfödare och drogkungar. Men det kommer med ett pris....
 
JW Pepper. Om ni vet vem det är...så behöver ni inte läsa längre i detta stycke. Jag förlåter er!
Men ni andra kommer INTE komma undan! Ni skall bli förvarnade av detta monster till karaktär.
Vem är detta äckel? JW Pepper! En fjantig clown till polis som för tankarna till en fruktansvärd
Åsa-Nisse film. Jag trodde han skulle förstöra hela filmen. Samma gäller med båtjakten som varar
nästan i vad som känns som tjugo minuter. Kryddat med denna comic-relief som är lika underhållande
som den lokala kyrkvaktmästaren som lever på alkohol och nötter. Ni vet vem jag pratar om!
JW Pepper borde sättas i en mapp för undersökning. Märk mappen med Arkiv X och ge fallet till
Mulder och Scully!
Men resten av filmen håller sig relativt bra! Det jazziga soundet blandat med Bond-ledmotivet håller
sig till temat! Jag vet att Robin Möller och Jonas Hansen kritiserade filmen i en intern
diskussion vi hade gällande Bond-filmer. Vi kanske inte talade om det då, men filmen hoppar hajen
på tok för många gånger. Särskilt i sättet slutskurken dör på.
Det klassiska stuntet som tyvärr är lite utdaterat.
Men det är nog en guilty-pleasure känsla som får mig vilja respektera filmen.
Absolut inte bäst, men inte sämst heller.
3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson