Av Harmony Korine.

Handlar om 4 färgsprakande lättklädda flickor som vill uppleva livet och det bästa vårlovet dem kan tänka sig, för att ha råd viger dem sig till rån och dem gillar de, detta är början på en karriär som gangsters. Så av nyvunna rikedommar åker dem på vårlov och i allt de extastska festandet hamnar dem bakom lås å bom och en viss ecentrisk gangster rappare spelad av (mkt duktig i detta fall) James Franco som kallar sig Alien löser ut dem och dem hänger med honom på gangsteräventyr laddat med droger, våld och spänning.

"Scenen alla minns, pratar och tänker på när de kommer till Spring Breakers"

Vad går den ut på? Ja i min analys är de än form av poetisk mtv-satir som försöker demonstrera hur de amerikanska samhällets media eventuellt förstört unga människors pyske och förvandlat dem till sexuellt befriade likgiltiga ligister endast ute efter livet delux på både gott och ont. När detta blir som mest tydligast är scenen i filmen då Alien och hans "systrar" sjunger britney spears "evrytime" och de klipps in romantiska våldsbilder ifrån när gänget stökar till nåt mindre kalas. Detta får en till att minnas vad MTV och kändiskapet som medföljde gjorde med Britny, för vi alla kommer väl ihåg hur hon rakade sitt huvud och började hugga sönder en bil med ett paraply?

"Maan! I am wacked out my mind and fucking shit up!"

Iallfall så har den en skön fiolosofisk pundarstämningen till sig och är väldigt drömsk som att alla i filmen befinnner sig i en värld som dem inte kan tro är riktigt utan dem ser på livet som ett slags flyktigt rusingivande tv-spel vilket gör sig till sken i en av dem sista scenerna.

Så för mig är denna filmen än självklarhet, den är verklig men ändå surrealistisk och spelar även på vår passion att vara större än oss själva och leva ut våra innersta drömmar oavsett hur mörka dem må vara samtidigt som den är fylld av tuttar, färger, elektronisk musik och knark och sånt uppskattar jag.

Filmen får 5/5 guldkameror antagligen för att jag faller så mycket för det ytliga som den av vissa bara anklagas för att vara. Men jag ser ändå nåt mer än all den fina yta av färger, substanser och festande lättklädda flickor som leker gangsters. Jag ser en själ och eftersom detta är lite av en speciell film som har varierande betydelse beroende på tittaren så kan jag inte säga vad själen är utan man får se och känna av själv då filmen slår mig som en film som kan variera ifrån att man hatar den till att man älskar den eller bara tycker den ligger nånstans i mitten.

Jonas.