Eftersom jag nästan enbart recenserat positiva betyg så väljer jag en film ur skräphyllan.

"Ferrell is a hombre loco, mi gusta" säger Rolling Stones. "Denna otroligt roliga parodi på Mexikanska

såpor och västernfilmer är offbeat och absurd" säger USA Today. Men vad säger Robin?

"Jag hade nog skrattat mer om jag gått och lagt mig istället för att se denna skiten".

Will Ferrell spelar en simpel bonde, Armando, vars farsa tycker han är allmänt trög i skallen.

Armandos bror återvänder hem med sin nya tjej så blir Armando och bruden självklart kära i varandra.

Men det visar sig att Armandos brorsa, Raul, har droghandel med en ond gangster, La Onza. Och detta

leder till "en massa galenskaper" som egentligen inte ens är särskilt galna eller roliga alls faktiskt.

Det var många gånger jag fick läsa baksidan av filmen för att veta att "Jo, det ska faktiskt vara en komedi".

Då det enda skämtet jag kunde uppfatta var när Armando och hans två polare skrattar alldeles för

länge åt ett skämt som inte ens var kul. Detta smålog jag åt, då själva skrattet lät så lamt och ihåligt.

Annars har vi lite hoppklipp och dålig budget humor som försöker ge oss en chans att dra på smilbanden

i någon mikrosekund. Annars har vi en rätt rolig scen då man klippt bort en fight mellan två djur, som

uppenbart skulle vara en dock-fight. Men detta togs bort och ersätts med en text där man förklarar att

man får använda fantasin istället, för annars kan företaget bli stämda.

Hur man lyckas med att göra en sådan film så urursel att inte ens en sketch på Saturday Night Live

skulle få en skratta fattar inte jag. Är det så jävla svårt att skämta om långdragna och fula såpor? Här

kan man ju dra med onda släktingar och onödiga bakgrundshistorier. Men icke. Allt blir bara tragiskt.

Det är ett under att jag såg klart filmen, men det var väl den lovande introtexten som fick mig att hoppas

på att slutet skulle få mig att garva. Men icke! 1 av 5 guldkameror.