Varför tar jag upp Total Recall igen? Har jag glömt av den första recensionen, som i mitt misstag

med Silent Hill filmen? Ska jag dela ut två olika betyg IGEN, som vid den incidenten? Svaret på sista

frågan kommer besvaras. Jag gav filmen en skämtsam femma, vilket i nuläget låter helt galet. Jag får

åka till Recall och implantera om mitt minne, trots risken att bli lobotomerad. Första frågan är simpel

att besvara. Detta är ju Phillip K. Dick temat och därför skall filmen recenseras igen!

Douglas Quaid är en vanlig knegare som är gift med Sharon Stone. Han drömmer om Mars och beslutar

sig att hitta ursprunget till sina vackra drömmar. Därför besöker han Recall, ett företag som skapar fejkade

minnen om resor du aldrig haft. För har du minnen om något, så spelar det ingen roll om allt är

sanning eller fejk. Men under implantatet händer något. Recall misstänker att han verkligen har varit på Mars

och att någon har tagit bort hans minnen. Så Recall raderar Douglas minnen om att han ens varit på Recall

och skickar iväg honom. När Douglas vaknar tror han att allt är frid och fröjd. MEN snart börjar hans vänner

försöka döda honom OCH det visar sig att hans fru är en spion som hånglar med Michael Ironsides rollfigur

Richter. Folk försöker döda Douglas till höger och vänster, samtidigt som Douglas vet att hans svar

väntar på honom på planeten Mars.

Jag vill inte dra en Markus här och babbla på om filmens story hela tiden. Men det är faktiskt en rogivande

film där nästan allt vill döda Douglas Quaid. Filmen är uppdelad i två delar. Planeten Jorden, som är en

modernisering av vår värld. Inte så post-apokalyptisk som Phillip K. Dick oftast brukar visa upp. Utan faktiskt

inte så olik vårt samhälle. Förstås, om man bortser från tekniken. Andra delen är den röda, bebodda planeten

Mars. Här är det lite mer faror, med inbördeskrig och aggressiva taxi-chaffisar. Vi har en porrklubb som spelar

tidstypisk synt-musik ur tidigt nittiotal och brudar med tre bröst. Mutanter och en stil som påminner om Heavy

Metal, som är lite som porr för 12-åringar. På ett skönt sätt!

Det är många actionscener, fast kortare i deras längd, vilket passar in i filmens tema. Men blodigt och köttigt

är det utan tvekan. Detta är ju Paul Verhoevens signum efter filmer som Robocop och Starship Troopers.

Och ni ska veta att dessa tre filmerna är laddade av samma vara: pattar, svordomar, blod och ultravåld!

 

Jag älskar Total Recall, som är så full av one-liners att jag nästan skiter på mig varje gång jag ser denna

filmen. 4 av 5 guldkameror. Lätt en oförglömlig klassiker och fortfarande en av mina personliga favoriter.