The Addiction
En kvinna spelad av Lili Talyor som studerar mänsklighetens filosofiska natur blir biten av en vampyr och sedan blir hon en (“duh”) och vandrar sedan nätterna nedför gatorna i ett typisk 90 – talistisk svart-vit foto och snärjer offer samt lär upp folk (och oss) om att beroende är bra näring för själen samt att de är ett dubbeleggat svärd, att vi människor är renodlad ondska av natur och andra romantiska pessimistiska men ”omoraliskt” försåtliga argument – självfallet beroende på vem man är och vilken livssyn man innehaver. Såklart är denna Ferrara film fylld av religiösa anknytningar som jag inte än räknat ut om dem bara är för att spegla nån form av inbiten Amerikansk kultur eller om Ferrara bara tycker de är symboliskt passande.
Anyway, personligen fann jag den tilltalande. Inte bara för att filmen tolkar en vampyr som knarkare och att musiken mest består av aggressiv 90-tals hip-hop komponerat med thugs som hänger runt och ser gangsteraktiga ut, utan mest allt för de ständiga dialogerna som tagna ur seriösa samtalsämnen mellan cyniska lärare då att studera och lära är nåt som jag bara börjat gilla och speciellt om de handlar om filosofiska åsikter för de ger liksom hjärna el, man vaknar till där uppe och man får en falsk/sanningsenlig/sann känsla av ett ”större” medvetande om varför vi människor tickar på som vi gör.