I ett tidigare inlägg nämnde jag en del Stephen King-baserade filmer och mina åsikter kring

dessa. En film som jag velat ta upp är The Running Man, med allas favorit låtsas-amerikan:

Arnold Schwarzenegger.

Arnold spelar soldaten Ben Richards som är en stridspilot i en korrupt värld. När han står emot orders

så får han stryk och hamnar i finkan. Med hjälp av några fångar lyckas han fly. Denna flykt fångar

media mogulen Killians uppmärksamhet. Han söker nya kandidater till sin TV-show, The Running Man,

där kriminella måste överkomma en rad gladiatorer för att vinna sin frihet. Snart tvingas Ben slåss

mot diverse mastodonta namn, som Buzzsaw och Dynamo. Även SubZero finns med i filmen. Nej, inte

killen från Mortal Kombat, tyvärr.

Huvudidén till The Running Man är inte dålig alls. Storyn kritiserar media missbruket och den spektakulära

show som sätts ihop av Killian innehåller vadslagningar och fusk bakom kameran. Tyvärr håller inte

filmen för att den är så jädra dum! Arnold har senare visat att han kan vara i intelligenta actionfilmer.

Kolla bara på True Lies! Men här är manuset alldeles för slarvigt. Som om en femåring slängt ihop det!

Den mexikanska bruden, Mendez, är en brutta som bara klagar och vägrar samarbeta med Richards för

att överleva. Trots detta delar de en kyss i slutet. Precis som i Markus hjärna så finns kemin bara inte där!

Killian har ett färdigredigerat band i sitt rum som säger vilken falsk person han är. Vad fan gör det bandet

där? Striderna känns ganska korta och ger inget större resultat, trots att vissa gladiatorer känns intressanta.

Så i slutändan är detta ett mediokert resultat. Kolla in Total Recall istället. Men vi får i alla fall snygga

danskoreografer av Killians heta brudar på dansgolvet.